Huldén, Lars

Lars Huldén (f. 1926) är vår mångsidigaste diktare på svenska i Finland. I hans produktion kan man hitta det mesta utom regelrätta romaner. Han har publicerat drygt trettio poesisamlingar som innehåller allt från festkantater till visor. En stor del av diktararbetet har också ägnats översättningar av verskonst och dramatik. Såväl finska schlager som Shakespeare och Molière har fått en tidsenlig svensk språkdräkt av Huldén. År 2000 utkom Kalevala på svenska i hans och sonen Mats Huldéns översättning. Eposet blev genast populär läsning. Men Lars Huldén har alltid varit folkkär – och uppskattad såväl i kritikerkretsar som i det akademiska samfundet. Det kan ha att göra med att han är så suveränt hemmastadd i språket. Han behärskar minst två dialekter, Munsaladialekten som är hans barndoms språk, och Essedialekten, som han har studerat vetenskapligt. Det vetenskapliga ledde honom till professuren i Nordiska språk vid Helsingfors universitet som han innehade 1964–1989.

Lars Huldéns första diktsamling kom ut 1958. Diktning och forskning har med åren flätats ihop till ett vidsträckt författarskap. Bland de författare han intresserat sig för både som forskare och diktare hittar man Bellman och Runeberg, två av dem som mest avspänt (och sångbart) författat svensk vers. I sin egen diktning har han aldrig ringaktat något motiv. Han har skrivit om allt möjligt mellan antikt inspirerade gravskrifter till pälsdjursnäringen. Han är tonfallens mästare, lekfullhet, ironi och satir kan steglöst övergå i varandra för att sedan slå över i en överraskande värme. Den senaste samlingen Återkommen från Atlanta (2005) innehåller många dikter till minnet av hans avlidna hustru, för läsaren kan de fogas till hans betydande kärleksdiktning. En fyllig bild av Huldéns liv och verk får man i intervjuboken Strövtåg i ordskogen (red. Inga-Britt Wik) som utgavs av Svenska Litteratursällskapet 2002.

Läscentrum

---

Lars Huldén är född 1926 i Jakobstad och är son till författaren Evert Huldén. Efter att ha tagit studenten 1944 inledde han studier i nordisk filologi vid Helsingfors universitet. 1957 disputerade han med avhandlingen Verbböjningen i Österbottens svenska folkmål 1. Åren 1964 till 1989 var han professor i nordiska språk vid Helsingfors universitet. Som forskare har han ägnat sig åt dialekt- och ortnamnsforskning samt författarna Carl Michael Bellman och J.L. Runeberg.

Som författare debuterade Lars Huldén år 1958 med diktsamlingen Dräpa näcken. Till hans produktion hör främst lyrik och dramatik, men han har också skrivit prosa, oratorier, kantater och visor, revytexter m.m.

Som översättare har Huldén främst blivit känd för sina Shakespearetolkningar och för sin och sonen Mats svenska översättning av Kalevala. Huldén har dessutom introducerat en hel del finsk dramatik på svenska.

föräldrar; bonden och författaren Evert Huldén och Ester Huldén f. Nyvik

Chef för arbetarinstitutet i Gamlakarleby 1951-56; Undervisat vid Helsingfors universitet fr.o.m. 1956. Professor i nordisk filologi 1964-89.

Ordförande för Finlands svenska författareförening 1972-78; Ordförande för Svenska litteratursällskapet i Finland 1983-92

- filosofie doktor 1957, professor emeritus sedan år 1989

Tollanderska priset (Svenska litteratursällskapet i Finland )1995; Den dansande björnen (översättningspris) YLE 1999, Svenska Akademiens nordiska pris (tillsammans med Mats Huldén) för översättning av Kalevala till svenska, 2000; Alf Henrikson sällskapets pris 2009

särintr.: hemgården Nörråkers och dess historia, att arbeta och sova

Tycke och smak:
Oförgömliga har en del av mina resor varit: USA 1971, Island, Färöarna, Kina, Bali, Australien

Bosatt i Diktarhemmet i Borgå åren 1973-1993

Mera uppgifter om författarens verk

Pjäser och skådespel:

Halv åtta i kväll & Sång om Martin Luther King(1968)
Violinisterna (1968)
Österbotten, Österbotten (1970)
Förräderiet (krönikespel) (1971)
Bellman (1972)
Under torparsolen (dramatisering av Hugo Ekhammars roman) (1973)

Trassel (omarbetning och avslutning av Runebergs oavslutade verk tillsammans med Kurt Nuotio) (1973)
Villon, poet (1976)
Smugglarkungen (tillsammans med Bengt Ahlfors) (1978)
Nya Bondbröllopet (m.fl. radiopjäser) (1984)
Anders. Sagan om herden Anders Chydenius (1990)
Resan till Raivola (1992)
Topelius! (1998)
En folkets man. Berättelsen om Anders Svedberg från Munsala (medförfattare: AnCi Holm) (2001)

Facklitteratur:

Ortnamnen i Munsala (1952)
Verbböjningen i Österbottens svenska folkmål I (akademisk avhandling) (1957)
Verbböjningen i Österbottens svenska folkmål II (1959)
Om samordning hos Bellman (1961)
Ordstudier i Fredmans epistlar (1963)
Finlands svenska litteratur 1: Från medeltiden till Åboromantiken (m.fl. författare) (1968)
Carl Michael Bellman (biografi) (1994)
Finlandssvenska bebyggelsenamn (2001)
Den problematiske Runeberg (2005)

Övrigt:

Hä,Li, Bomp : Svit för recitator, tenor och manskör. Erik Bergman op. 57 a. (1964)

Svarta rosor : Kabaré av Kai Chydenius och Lars Huldén. Svenska Teatern, premiär 5.5.1969.

Dikter till jubileet (Svenska folkpartiet 1981)

Konkordans över J.L. Runebergs lyrik (tillsammans med Helena Solstrand-Pipping och Kerstin Forslund) (1990)

Österbottnisk läsebok (1976), redigerad av Lars Huldén

Den vida kände danske prinsens mindre kända monolog (Dikt vid festen i Helsingfors 1999)

Tonsatta dikter och visor:

Sju nya och ganska lustiga visor. Samt tre andra texter ur kabareten Halvåtta i kväll (tillsammans med Kaj Chydenius)(1968)

Landet Lupinien (barnvisor, tillsammans med Kaj Chydenius) (2008)

Visbok (1979)

Visor på två sorters svenska (1987)

Sånger, allvarsamma I (Schildts, 2000)

Sånger, allvarsamma II (Schildts, 2000)

Sånger från scen och kabaré (Schildts, 2000)

Akademiska dikter och visor
(Svenska litteratursällskapet, 2008)

Textutdrag

När jag kom hem från Kina, så låg ett brev från Karlstad och väntade på mig. "Vi är verkligt glada över att du vill komma och medverka vid vår stora fest", skrev stadsbibliotekarien. "Kungen och drottningen är just då på besök i Värmland, och vi har vissa förhoppningar om att också de skall komma på festen. Det blir väl en fin konstellation? " -Jovisst, tänkte jag.

Ja, så reste jag till Karlstad sista lördagen i oktober. Och fick ett väldigt flott mottagande. Jag kuskades runt till alla sevärdheter och fick äran att avlägga visit hos själva landshövdingen. Någon tid att samla mig för kvällens framträdande fick jag inte, men det bekymrade mig inte heller, för jag har läst dikter och berättat om mitt författarskap så många gånger, så det kan jag. Det snappade jag upp, att festen främst gällde Kalevala; det var ju jubileumsår, Kalevala fyllde 150 det året. Så jag försökte tänka efter om jag hade nån dikt med Kalevalaanknytning, och kom också på ett par stycken.
Kungaparet skulle verkligen komma, hörde jag. Alla andra måste därför sitta på sina platser i god tid. Jag hann nätt och jämt byta till mörk kostym på hotellet och i ilfart ta mig till Stora teatern, innan fanfarerna ljöd och Kungen och Silvia tågade in med sin svit till musik av garnisonsorkestern, som spelade Marcia Carolus Rex, ett stycke som jag älskar. Tatata ta ta taa. Publiken fortsatte direkt med Kungssången, "Ur svenska hjärtans djup..." och Kungen svarade med mjuk barytonstämma: "Och Kungen han säger inte nej därtill". Det var så högtidligt att det gick frossbrytningar nerför ryggraden, ända ner i svanskotorna.
Så följde hälsningstal. Landshövdingen riktade sig som naturligt var främst till Deras Majestäter, men efter dem hälsade han professor Lars Hulén från Helsingfors, en av vårt broderlands främsta Kalevalaexperter som nu har kommit den långa vägen för att i en festföreläsning berätta för oss om detta förnämliga diktverk, som vi i dag under högtidliga former celebrerar.
Jag var som fallen från skyarna och förvandlad till en våt fläck. Jag Kalevalaexpert? Som inte hade läst boken sedan jag var skolpojke och läste Olav Homéns förkortade svenska översättning. En föreläsning! Här och nu! Jag fick fram det tryckta programbladet, som jag i hastigheten hade satt mig på när jag kom, och mycket riktigt! "Kalevala i våra hjärtan. Festföreläsning av professor Lars Huldén, Helsingfors Universitet", stod det. Stadsbibliotekarien lutade sig mot mig och viskade: Du förstår, när du var i Kina måste vi själva hitta på en rubrik. Hoppas du gillar den. - Visst, den är utmärkt, fick jag viskat tillbaka. Passar precis till vad jag tänker säga. På baksidan av programbladet var jag närmare presenterad: professor, författare, kommendör av en orden, född 1926 osv. Aldrig har jag mer intensivt önskat att jag aldrig hade blivit född.

(Jag så drottning Silvia gråta)

Källor och hänvisningar

Femtiosex österbottniska författare om sig själva (Svenska Österbottens Litteraturförening, 1990)

Finlands svenska litteraturhistoria 2 (Svenska litteratursällskapet, 2000)

Författaren själv (Förlags Ab Wiken, 1993)

Skulle det blir brösttoner? Svenskösterbottniska författarporträtt (Scriptum, 2007)

Stenwall, Åsa: Den omöjliga hemkomsten (Schildts, 2006)

Svenska författare genom tiderna (Almqvist & Wiksell, 1998)

Tarkka, Pekka: Författare i Finland (Söderströms, 1990)

Warburton, Thomas: Åttio år finlandssvensk litteratur (Schildts, 1984)

Wik, Inga-Britt: Strövtåg i ordskogen. Lars Hulden om liv och verk. (Svenska litteratursällskapet, 2002)

Bibliografi:

Lars Huldéns bibliografi 1949-2007 (Svenska Litteratursällskapet i Finland, 2007)