Av vad är lycka

Fredrik Långs bok Av vad är lycka, En Krösusroman är en sann äventyrsberättelse och samtidigt en liten moralitet. Miljön för berättelsen är antikens värld, närmare bestämt kung Kroisos värld, under femhundratalet före vår tideräkning. I berättelsens början hittar vi protagonisten Eutykios på rym från fädernestaden Efesos vandrandes mot Lydiens huvudstad Sardes. Den unga mannen har inget annat i resväskan än språkkunskaper och ett hopp om att bli förvärvad som tolk i kung Kroisos hov. För denna orealistiska plan finns dock även andra drivkrafter eftersom nästan hela hans familj dödats av Kroisos män.

Hur det går för den rättfärdiga unga mannen; skall han få sin vedergällning, skall han kunna återvända till sin älskade Efesos och skall han finna lyckan och freden i sitt liv? Det får ni läsa i boken. Lyckligtvis. För detta är en fantastisk läsning. För att för en gångs skull göra fog för den gamla klichén så hade jag verkligen svårt att lägga boken ifrån mig innan den var slut. Detta är ett äventyr med hovintriger, kärleksbegär, krigsiver, fälttåg, maktkamp, siarkonst och slutligen listiga räddningsaktioner där våran hjälte spelar en huvudroll. Men egentligen för helt själviska orsaker, som mänskligt är.

Av vad är lycka är bokens tema. För Kroisos är det guld och pengar och ett hundra kvinnor. Han tycks ändå betvivla detta och vänder sig till siarna och vise män för svaret. Pythian, oraklet i Delfi, svarar att lyckan är att känna sig själv. För Kroisos är detta obegripligt svammel. I lydiernas språk finns inte ens uttryck för begreppet ”känna sig själv”, lika litet som för begreppen ”frihet” och ”själ”. Milesianen Tales svarar att lyckan inte finns i rikedomen utan i det sunda och måttfulla livet. Atenaren Solon svarar för sin del att man inte kan veta om lyckan innan livets slut nalkas. Lika obegripligt för Kroisos som ser lyckan i omedelbar materiell eller sinnlig tillfredsställelse. I sinom tid får dock Kroisos, och läsaren, veta vad den vise mannen menade.

Å andra sidan framställs den grekiska livsattityden också som inskränkt och inåtvänd i förhållande till andra folk och deras seder. Den världsvane Eutykios har under sina resor bekantat sig med den orientaliska toleransen och lärt att värdesätta det relativt trygga livet under persiska väldet gentemot fosterländsk frihetsiver. Men frihetslusten är alltid okuvlig och leder även i detta fall till ett frihetskrig som utan Eutykios diplomatiska kunnande hade haft katastrofaliska följder.

Det centrala dilemmat i boken, förutom det mellan lyckan och rikedomen, är det mellan lyckan och friheten. Om den förstnämnda på sätt och vis kan tänkas lösas med den grekiska maximen om måttfullhet så tycks inte den andra få en sådan lösning. Slavar och underkuvade folk strävar alltid efter frihet och utnyttjar alltid friheten för att underkuva andra. Den värld som Lång (och Herodotos) beskriver är genomsyrad av våld och maktbegär och samhällen är egentligen uppbyggda som gigantiska krigsmaskiner. Förutsättningarna för lycka och frihet i en sådan omgivning är sköra och flyktiga och högst privata. Någon form av kollektiv lycka och frihet skulle kräva helt andra omständigheter, vilket även den gamle och sorgsne Eutykios tycks ana.

Fredrik lång har lagt sin betraktelse över den mänskliga lyckans villkor i antikens värld men det är klart att han talar till oss, den moderna människan. De villkoren för lycka och frihet som gestaltas i boken är förbluffande lika våra i tjugohundratalets globala världsby.

I slutordet berättar Lång om sina källor. För den grekiska synpunkten till historian har han använt historieberättaren Herodotos (ca. 485-420), ibland ”ordagrant”. Xenofons (ca. 430-355) klassiska text Kyropaideia, eller en persisk furstes uppfostran, ger en annan synpunkt till historian och framhåller ”den ädla förfining och medkänsla som präglade Österlanden under den persiske självhärskaren”. Enligt Lång måste den kallas ”den första historiska romanen”.

Man lär sig alltid någonting nytt från romaner. I åratal har man gått och trott att Petronius Satyricon är den fösta romanen. Och nu får man börja leta efter Xenofons roman.

Med Krösusromanen för Fredrik Lång läsaren tillbaka till den antikens värld och tematik som han tog upp i sin tidigare roman Mitt liv som Pythagoras (2005). För detta nominerades han till Nordiska rådets litteraturpris.

Kaj Lahtinen, Åbo stadsbibliotek