Bergets källa

Per Wästberg berättar om två nykomlingar i Afrika som var och en i sin tid tränger in i Kamerunbergets mysterier, upptäcker dess källa, fångas av vulkanens eldskugga.

I byn Mapanja finner Johan Fredrik sonsonen till den hövding som sålde tusentals tunnland jord till Knutson. Från honom leder fynden steg för steg vidare. I hövdingens koffert ryms de minnen Knutson aldrig vågade förvara i Sverige. Genom dem och de människor och miljöer Johan Fredrik söker upp uppenbaras pionjären och vetenskapsmannen Knutson.

Dagen byinvånare, byråkrater och kidnappare bryts mot sekelskiftets jägare, samlare och köpmän. Upptäckten av Afrika blir för Johan Fredrik en livsresa genom det förgångna, med Ellen skymtande i en framtid där "inget ännu finns mellan dem utom en ständigt vaken förundran".

I sina minnen porträtterar Knutson guvernören Puttkamer och skildrar sakrikt och fascinerande soldaternas framfart i tyskarnas Kamerun, nybyggarlivet på plantager och handelsfaktorier, försöket att grunda en svensk bosättning vid Manns källa på tretusen meters höjd.

I avsnitt som i sin återhållsamhet hör till det mest inträngande erotiska som Per Wästberg skrivit tecknas kärlekens ansikten i Knutsons liv: hans moster Torborg, den unga änkan Charlotte Vogler, hövdingens dotter Malinda. Där finns också fästmön Amandas gripande dagbok om sin väntan på den försvunne - en mild och upprorisk kvinnas klagosång.

Bergets källa snuddar vi de väsentliga livsfrågorna. Där finns ett gåtfullt mönster, överraskande utsiktspunkter men ingen förenklad slutsummering. Det är en roman om hjärtats fostran, om grymheten och åtrån, om tidens gång och det oväntade ljuset över tillvaron.
(Text från omslag)