Prinsen

Så har då prinsen gjort sitt intåg i Prinsessans och Gunnar Mattssons liv. Ock bägge är lika uppfyllda av sitt barns framsteg som de flesta förstagångsföräldrar. Men det är sällan man läser om en fars sensuella glädje av sitt barn: hör bara hans reflexioner över sin sovande pys: ”men jag skämdes i alla fall över att ha stått där och slukat honom med blicken, med näsan... ja nästan med min hud.” Eller apropå den dagligen återkommande promenadtimmen med pojken: ”i min famn befann han sig högre upp och såg bilarna, och skogen och jag var närmare honom, kände honom.” Eller då han lyfter upp sin nybadade baby: ”Jag nästan slickade i mig den där lukten rosenkind.” Om flere pappor än Gunnar Mattsson upplever sitt spädbarn på detta livsnära sätt, vågar man på allvar tro att far t.o.m. kan ersätta mor om samhället en gång i framtiden så skulle kräva... Mera babymjukhet hade vi önskat av den eljest skicklige tecknaren.