Dagar av blod och eld
Samtida recension
Resonerande bokkatalogen gavs ut av Statens biblioteksbyrå mellan åren 1923-1961 och av Skolstyrelsens biblioteksbyrå mellan åren 1962-1988. Den delades ut som bilaga till Svenskbygden. Tidningen innehöll korta recensioner av ny, svenskspråkig litteratur och användes som hjälpmedel vid bibliotekens bokval.
Recension i Resonerande bokkatalog
Upphovsman
Utkommit i nummer
6/1983
Recension
LB har försett diktsamlingen Dagar av blod och eld med en Ferlindikt som inledning: Det var bara tokar och dårar / som lyssnade på dej först. – – – Det är ett anslag som täcker innehållet ganska väl. LB väjer inte för sjaskiga individer och miljöer. Hennes Aaltonen, Hannu, Elsa, Anna hör till småstadsidyllen / där välfärdens baksida,/ dolde många öden/. LB:s religiösa värld vetter mot slum och Frälsningsarmé. Hon redovisar också för erfarenheter av den organiserade mentalvården. Belysande är skildringen av den unga patientens första intryck av ”sin” avdelning – – – / Men det var som att komma hem,/ där mor väntade med maten/ och lampan lyste i kvällsmörkret./ (Låter en smula bekant. Granvik?) Och å andra sidan: – – – / När jag öppnar dörren sitter där överläkaren, avdelningsläkaren,/ kandidaten, en sjuksköterska,/ och en elev./ LB har skarp blick för bristerna i systemet men trots allt kan hon uppleva trygghet och hemtrevnad på dagavdelningen. Ändå drömmer hon om att få ställa sig i ledet/ för en osynlig armè/ som inte räds för att predika/ vid helvetets portar./
– En avdelning för sig utgörs av en grupp helt korta dikter, syntesen av vad förf. försökt säga. Den första kortdikten lyder t.ex. Mörkret/ har ett budskap,/ – lyssna till det!/ En annan kortdikt säger också mycket: Vår dröm om gemenskap/ är som de parallella linjerna,/ som möts i evigheten./ – I dessa och några andra smådikter har förf. lyckats kristallisera ut något av den stora dikten. Erfarenhet saknas inte, men mognad tar tid.
– Redigeringen i diktsamlingen är svåröverskådlig. Innehållsförteckning saknas, somliga dikter är numrerade, en del har överskrift.
– En avdelning för sig utgörs av en grupp helt korta dikter, syntesen av vad förf. försökt säga. Den första kortdikten lyder t.ex. Mörkret/ har ett budskap,/ – lyssna till det!/ En annan kortdikt säger också mycket: Vår dröm om gemenskap/ är som de parallella linjerna,/ som möts i evigheten./ – I dessa och några andra smådikter har förf. lyckats kristallisera ut något av den stora dikten. Erfarenhet saknas inte, men mognad tar tid.
– Redigeringen i diktsamlingen är svåröverskådlig. Innehållsförteckning saknas, somliga dikter är numrerade, en del har överskrift.