Ön

Missnöjda är egentligen bara två, den senaste rajans efterlämnade hustru, en egoistisk världsfrälsarcharlatan, och hennes unge son, en motorbiten diktatursvärmare. De vill öppna Pala för oljeexploatörer som skall tillföra landet rikedomar och där skapa en ny marknad för masskomsumtion, masskommunikationsmedel och massuggestion av ökänd diktaturmodell. En vinddriven brittisk journalist, en resande reporter, som jagar i dödens spår runt världen, kommer dit. Han är samtidigt agent för ett stort oljesyndikat och tillsammans med de missnöjda medlemmarna av det lokala furstehuset planerar han idyllens undergång. Men strax innan denna faktiskt inträffar blir han omvänd till tro på de ideal som Pala representerar.
I »Ön» uppbådar Aldous Huxley hela sin arsenal av lärdom, kvickhet och satir. Fränt och med stor bitterhet går han till storms mot allt det han ogillar i tiden. Med kristallklar logik analyserar han orsakerna till den moderna världens vånda. Han erbjuder Pala som ett mänskligt, humanistiskt alternativ till våldet, fördumningen och känslolösheten, vilka i så stor utsträckning präglar även de stater i vår moderna värld som kallar sig framstegsvänliga och upplysta. Den ton av resignation i vilken idealstaten Palas undergång skildras utesluter inte författarens förhoppningar om att mänskligheten ändock till sist skall kunna övertalas att välja alternativet Pala.

(Baksidestext, Wahlström & Widstrand 1962)