Insikt

Några österbottniska kvinnoöden drar förbi, en del skildrare utförligare och ibland med realistiska detaljer, några så att vi ser bara skymten av dem. Det finns en gemensam nämnare för de flesta av kvinnorna. På dem här vilat ett ansvar, ansvaret för någon annan, för en hel familj, men djupare sett ansvaret för att samhället, på gräsrotsnivå, har kunnat fortleva i sina former och för att livet har kunnat fortsätta som någotslags dräglig tillvaro. Nu har de nått slutet av sin levnad, sedan de gjort sitt, men de präglas inte av uppgivenhet eller apati; de har starka band till livet. "Hur kan väl hon någonsin dö, hon som skall fylla hundra, nästa år på första maj." – Också stilen har en gemensam närmare. Där finns det konkreta, det påtagliga skildrat med klara ord, men där finns samtidigt sådant som inte sägs ut, som bara antyds, men som just därigenom framträder så mycket betydelsefullare än om det sagts med ord. Så får vi en värdefull insikt i livets villkor, i dessa kvinnors öden, och får en uppfattning om vad de betytt för sin familj och sin omgivning.