Nyström, Carita

Hur blev du författare?

- Jag var från tidig ålder en flitig dagboksskrivare. I tonåren drömde jag om att bli författare, men studier i litteratur lade lock på drömmarna. I det inspirerande kvinnogruppsklimat som fanns på 1970-talet blev det äntligen av att publicera; jag debuterade 1975 tillsammans med Birgitta Boucht. Liksom hon var jag med och grundade det alternativa förlaget Boklaget 1973.

Vilka böcker och författare har varit / är viktiga för dig?

- Jag läste som ung mycket engelsk litteratur; Emily Brontë var en stor inspiration, liksom Char-les Dickens. Emily Dickinsons dikter läste jag enormt mycket av i tonåren. Senare läste jag Iris Murdoch och framför allt Doris Lessing. Av svenska författare främst lyriker som Ekelöf, men också den tidigare Vilhelm Ekelund och essäsister som Carl Fries, Peter Nilsson. Mängder av danska författare. Oftast klassiker. Det är alltför många som inspirerat/inspirerar. Om någon lämnat spår i mitt eget sätt att skriva kan jag själv inte avgöra.

För vem skriver du?

- Jag skriver för en okänd läsare som finns någonstans, och som kanske vill låna sitt öra till det jag vill säga. I lyckliga fall hör sådana läsare av sig, okända människor som stött på mina böcker i de mest överraskande sammanhang och sedan talar om för mig hur de reagerade på min text. Det är en av författarskapets största bonuseffekter.

Varför har du valt den genre du har valt?

- Jag rör mig mellan genrer och blandar ibland prosa, dikt, dagboksanteckningar i samma bok. För närvarande dominerar prosa, kortare och längre. Prosa och lyrik kommer ur olika källflöden som dock ligger rätt nära varandra. De har också egna rytmer i tillkomsten av texten.

Vilket är ditt förhållande till det svenska språket?

- Jag är på ständig upptäcktsresa i det, ibland överraskar det. Ser det som en berikande fördel att bo i ett område där dialekten ännu lever. Jag använder inte själv dialekt i mitt skrivande, men dialektens konkretion och ibland drastiska formuleringar gör mig förtjust. Den har kraft.

Vad vill du med ditt författarskap?

- Vad jag vill med mitt författarskap är sannolikt den svåraste fråga som kan ställas en författare. Jag kan åtminstone inte påstå att jag vill det eller det; men jag vill i ord fånga in något av den flytande, flyende tiden; minnena, de sinnliga upplevelserna, tankarna, reflexionerna. Jag vill fånga in allt detta flyktiga som omger oss i livet, som går igenom oss, som vi genomgår. Hans Larsson har sagt att skriva är "att slåss emot glömskan", som är som flygsanden, som täcker in allt det som passerar oss i livet.

Vilken betydelse har litteraturen i det finlandssvenska samhället?

- Själv har jag någonstans sagt, att Descartes "Cogito, ergo sum" i Svenskfinland kunde omskri-vas till "Scribo, ergo sum" - jag skriver alltså finns jag till. En minoritet känner sig dagligen ifrågasatt: Att skriva är att bekräfta att man finns till, att man har rätt att sätta sina spår.

Vad ger dig inspiration?

- Vad som helst kan inspirera, sätta tankar och ord i rörelse - rörelsen i ett landskap, en sen sol som faller in på sovrumsväggen, en gammal kopp med avslaget öra, en överkörd katt, en livlig samvaro med vänner - precis vad som helst. Andras bra texter inspirerar också.

Vad har du för yrkesmässiga förhoppningar?

- Att fortsätta skriva, förhoppningsvis också publiceras, tills pennan faller ur handen.

Heidi Orava