Hem till havet

I ytterligare tre romaner har familjens historia skildrats. I en av dem, Den söker icke sitt (1953), tar författaren upp Elins öde: Arvid Loväng, Kjells far, är också far till ELins tredje och sista barn. Det är Elins skam och det som definitivt skilt henne från Kjell, som hon älskat sedan de tidigaste ungdomsåren.
Lågan i kvällen (1971) återerinrar, men i ny belysning, om hur Kjell segt och målmedvetet drar hemmet ur förnedringen, sedan årens gång hinner Kjell sätta gården i skick och växa fast vid den. Men mot romanens slut finner han sig ändå ensam, en snart 60-årig änkeman med barnen utflugna och alldeles främmande för gården och des 300-åriga familjetradition.
Liksom Kjell står Elin ensam. Men hon, som haft att kämpa mot armod och elände, hon har fäste tillvaron i byn där hon är. Hon ser hur grunden rycks undan för Kjells liv, hur förfallet smyger sig över honom. Diskret ger hon honom allt stöd hon kan.
Hem till havet, det är summeringen av Kjell Lovängs livsöde. Men också Elins. Skall Elin som genom årens vidrigheter bevarat sin kärlek till Kjell, våga följa honom i hans oundvikliga uppbrott från gården och byn? Överge sin mödosamt uppbyggda trygghet och riskera att bli dödligt sårad i sin ömtåliga självkänsla den dag Kjell inte längre behöver henne?
Värmen i Elins styrka att ta emot och omvandla det som erbjuds är det som bär över svårigheterna. Det skall möjliggöra för Kjell och henne att forma ett gemensamt liv av nästan oförenliga erfarenheter.
Med denna roman om Kjell Loväng och Elin Tarp har Sven Edvin Salje satt punkt för ett mäktigt romanverk, som av eftervärlden kommer att kunna läsas som ett tidsdokument.

(baksidestext)