Caroline

Peter v Martens skriver ledigt om ock språket ställvis är osovrat. Fantasibegåvad är han också. Men – men – det ständiga sexpratet i nära nog alla situationer drar på ett olyckligt sätt ner romanens konstnärliga värde. Varför hemfalla åt en chockeringslust som gör början av boken direkt onjutbar? När man som v Martens vill betona könsdriftens dominans i vår tillvaro, är det måhända följdriktigt att använda sig av puerila slanguttryck och ofta, det måste erkännas, ertappar läsaren sig med att le brett åt komiken i dessa. Men lika ofta irriteras man av de ”fula orden”. Det är som om författaren med ”Caroline” ville betona, att först då vi ej längre, av en eller annan orsak, är samlagsdugliga (oberoende av ålder) först då finns det möjlighet för ett djupare känsloengagement. Ett kroppens herravälde över själen råder så länge den förstnämnda förmår funktionera normalt. Hur som helst: Redan P. O. Nyströms pärmbild inbjuder till en cocktail för fördomsfria.