Nu imorron

Märta Tikkanens debutroman "Nu i morron" är åtminstone till skrivsättet besläktad med Marika Hausens fjolårsroman "Mitt liv är mitt"; långa meningar utan punkter, meningar som samtidigt tröttar och aktiverar läsaren. Fortsätter man att jämföra dessa två kvinnosaksromaner, utfaller jämförelsen onekligen till Hausens fördel. Det kan nämligen inte hjälpas, att de problem romanhjältinnan i "Nu i morron" brottas med; förefaller alltför vardagliga och oundvikliga för att de skall förmå vädja till läsarens medkänsla. Bokens jag har svårt med sig själv och härigenom svårt att acceptera motparten, på vilken hon fortfar att ställa orealistiska förväntningar. Läsaren vill helst stämpla missanpassningen som ten och skär kverulans hos en kvinna, som ändå lever på livets s.k. solsida. – Hausens romanjag har däremot trots yttre och inre svårigheter, lyckats bevara en positiv grundsyn, en öppenhet för tillvarons ljusglimtar, vilket också höjer bokens konstnärliga värde.