Pettersson, Torsten

Torsten Pettersson, född 1955, har under mer än halva sin akademiska karriär varit rotad i Sverige. Sedan början av 1990-talet är han professor i litteraturvetenskap i Uppsala. Det skönlitterära författarskapet, som i dag består av nio diktsamlingar, en volym noveller och en roman, bär spår av vår egen lyriska modernistiska tradition, men släpper också in glimtar av den stora beläsenhet som är den lärde forskarens. Dikterna präglades från första början av språklig precision och en förtätning som gör känslostoffet hetare. Formellt varierar de från strofiskt doserad ganska konventionellt upplagd dikt till mer nerkrympta, ibland aforistiska rader. I de senare samlingarna är dikterna längre och mer berättande. De samlar upp många av de motiv Pettersson arbetat med under åren. Det är världsångest och människans utsatthet, individens ensamhet och plötsliga glimtar av kärlek. “Mörker” är ett nyckelord genom hela diktningen, men utan dess motsats skulle aldrig några konturer kunna uppstå. “Solen” är lika viktig, den återkommer också som ett slags återsken – eller som momentan upplysning. Dikterna i Jag ser en stjärna (2007) kretsar kring Carl von Linné och blir ett bråddjupt och mångtydigt personporträtt där den fritt använda sonettformen bär upp komplikationerna. Den nyaste samlingen heter Seendets rike och kan läsas som en studie i ljus.

Läscentrum