Snaran

Snaran är en samhällsskildring och en samtidsanalys i form av en framtidsvision. Den gamle soparen, som för ordet hela romanen igenom, har vuxit upp i ett Island som inte längre finns. Han har upplevt den väldiga omvälvningen som krigsåren innebar för det isländska samhället, först genom den brittiska och sedan den amerikanska ockupationen. Han minns det första basavtalet med amerikanarna 1946, Islands inträde i NATO 1949, återupprättandet av en militärbas i Keflavík 1951, de första utlänska investeringarna i landet. Han har tillbringat nästan hela sitt vuxna liv i utlänningars tjänt, och han har så småningom förlorat sin identitet och personliga självständighet - eller snarare sålt den för sin bekvämlighet och goda lön.