Den lille mannen

I fångkedjan, som på aftonen den tjugutredje mars anlände till tukthuset, fanns en ung man med förnämt utseende, klädd i grå kostym och stor vit hatt. I skuggan av hattbrättet syntes ett blekt och magert ansikte med örnnäsa och väl vårdat, spetsigt hakskägg. Under hela resan hade han ej öppnat munnen. Hans långa ögonhår hade förblivit sänkta och ögonbrynen hopdragna, medan han utan avbrott betraktade sina magra, nervösa händer fängslande i handklovar av blänkande stål. Först i fängelset höjde han ögonlocken och fäste den genomträngande blicken från sina svarta ögon på direktörens ansikte. Denne mönstrade i sin tur fången kallt och uppmärksamt. Genom ett besynnerligt sammanträffande buro de båda männen samma namn, Cassio Longino. Båda visste det, och fången, vilkens namn hade ådragit honom mer än en skämtsam anmärkning i hans långt avlägsna land på andra sidan havet, där Cassio betyder vit kjol, kände nu åtminstone den bittra tillfredsställelsen att av denna orsak se sig iakttagen av fängelsedirektörens kalla, gröna ögon.