Arv

Och det är först och främst den lille Ulf, åtta år när romanen börjar och tretton när den slutar, som går igenom utvecklingen från troskyldigt barn till människa, som upptäcker att livet innehåller både godhet och ondska.
Arv handlar främst om konfrontationen med familjens norska gren, representerad av Angelas far Franz O Freudig, Norges rikaste man, plågare av sina barn, hatad av alla. Nu är han bara en skröplig åldring, styrd med järnhand av sin intriganta hustru Mathilda, en gång Petersburgs femme fatale framför andra, och deras djävletter till döttrar.
Franz har fattat tycke för sin lilla dotterson Ulf och vill att denne ska få ärva en stor del av hans ansenliga tillgångar. Detta finner sig dock inte Mathilda i stillatigande. Hon är beredd att ta till vilka metoder som helst för att skydda sina intressen och kring arvet utspelar sig nu en bitter kamp där Ulf är nära att få sätta livet till.
De dramatiska händelserna inom familjen utspelas mot en brett målad fond av Brukets arbetare och patroner, kuskar och mjölkerskor, mulliga pigor och frimicklar, grevar och tattare, luffare - snabbt skymtar den unge Harry Martinson förbi - och fjärdingsmän. Det är en skildring med poesi och must, där högt och lågt blandas, komedi och tragedi - som i livet självt.
Ingen författare värd sitt salt behöver låna glans av någon annan - ändå är det svårt att låta bli att tänka på Fritjof Nilsson Piraten när man läser Arv.

Egil Holmsen är själv uppvuxen i Gyttorp i Bergslagen. Liksom fjolårsromanen Sprängämne bygger Arv delvis på hans egna barndomsupplevelser och minnena av hans egen färgstarka och kosmopolitiska släkt. Romanen är den andra i en serie som följer Ulf och hans familj genom åren. Redan kan man skymta drag i den som gör att man vill placera Romanen om familjen Kijl bland de stora släktromanerna.

(baksidestext)