Skuggan över Stenbänken
Samtida recension
Resonerande bokkatalogen gavs ut av Statens biblioteksbyrå mellan åren 1923-1961 och av Skolstyrelsens biblioteksbyrå mellan åren 1962-1988. Den delades ut som bilaga till Svenskbygden. Tidningen innehöll korta recensioner av ny, svenskspråkig litteratur och användes som hjälpmedel vid bibliotekens bokval.
Recension i Resonerande bokkatalog
Upphovsman
Utkommit i nummer
4/1983
Recension
I sin senaste bok har Maria Gripe lyckats skapa mystik och spänning i en vardagsmiljö utan att tillgripa oförklarliga element. Bokens handling är förlagd till en småstad i början av 1900-talet. Närmiljön är en lärarfamilj, som består av en kuschad och räddhågad hemmamamma, en disträ och opraktisk pappa, tre barn och två hemhjälpar. Husets äldsta dotter, den 14-åriga Gerta, är bokens språkrör.
Det är med den nya hemhjälpen Carolin som mystiken och spänningen kommer in i hemmet. Carolin är glad, utåtriktad och konventionell, med det finns något i hennes förflutna som hon döljer och om vilket hon ät mycket förtegen. Fastän hon med huset barn samtalar om allt mellan himmel och jord, så lyckas barnen aldrig få reda på något om varifrån hon själv kommer och vilka hennes föräldrar är. Det kommer fram att Carolin ofta rör sig ute om nätterna och hennes långa flätor visar sig vara lösflätor som hon sättet på sig samtidigt med sitt vita huckle. Den nya pojken som plötsligt dyker upp i staden och som är påfallande lik Carolin, är han Carolins tvillingbror? Frågetecknen hopar sig alltmer.
Så småningom får allting dock sin förklaring och bilden av Carolin klarnar. Men fastän bokens huvudtema handlar om Carolin, så finns det många fler öden och relationer som är viktiga och fascinerande. Marie Gripe har gett sin läsekrets en allåldersbok på en mycket hög nivå och med en gripande skildring som säkert kommer att fängsla många läsare.
Det är med den nya hemhjälpen Carolin som mystiken och spänningen kommer in i hemmet. Carolin är glad, utåtriktad och konventionell, med det finns något i hennes förflutna som hon döljer och om vilket hon ät mycket förtegen. Fastän hon med huset barn samtalar om allt mellan himmel och jord, så lyckas barnen aldrig få reda på något om varifrån hon själv kommer och vilka hennes föräldrar är. Det kommer fram att Carolin ofta rör sig ute om nätterna och hennes långa flätor visar sig vara lösflätor som hon sättet på sig samtidigt med sitt vita huckle. Den nya pojken som plötsligt dyker upp i staden och som är påfallande lik Carolin, är han Carolins tvillingbror? Frågetecknen hopar sig alltmer.
Så småningom får allting dock sin förklaring och bilden av Carolin klarnar. Men fastän bokens huvudtema handlar om Carolin, så finns det många fler öden och relationer som är viktiga och fascinerande. Marie Gripe har gett sin läsekrets en allåldersbok på en mycket hög nivå och med en gripande skildring som säkert kommer att fängsla många läsare.