Cardby-serien

Cardby-böckerna erinra oss om den gränslinje, som stundom brukar dras upp mellan detektivromaner och kriminalromaner. Serien hör avgjort till den senare gruppen. Här finns knappast några som helst invecklade och intressanta problem, som ställa läsarens skarpsinne på prov, och såväl karaktärsteckning som miljöskildring äro rent schablonmässiga. Skurkarna avslöjas oftast redan i början och spänningen framkallas enbart av den vilda jakten efter dem, av deras skickliga motdrag, av de farliga och till synes hopplösa situationer i vilka den hurtige detektiven råkar men ur vilka han städse klarar sig genom en nästan övermänsklig styrka, vighet och fyndighet, emellanåt också genom häpnadsväckande tur. Utan att vilja bannlysa detektivböcker överhuvud i biblioteken – enligt vår mening kan ett begränsat urval av de bästa försvara sin plats – nödgas man konstatera, att Cardby-serien ligger åtskilligt under den nivå, som dock måste upprätthållas av bibliotek, underhållna med allmänna medel.