Vit eld

Cleves utdragna ordexplosion är en sällsam och prövande blandning av lysande konkretionsförmåga och intensivt förvirrad, oftast stillös och i sin språkliga upprepningsiver monoton besvärjelse. Själva handlingen kretsar kring en ung målares lidandesväg, hans vänskaps- och kärleksförbindelser. Ett övermått av känslor och patetiska rop, en ambition som övergår det mesta inom vår ofta nog så anemiska prosa har resulterat i en ytterlighet, en konstnärlig förlyftning av stora och ställvis fascinerande mått, Helsingforsmiljön lever på ett mycket fint sätt medan människorna ofta blir språkrör för Cleves helighetsmystik och knappast i högre grad individualiserade. ”Vit eld” ger, den brinnande artikulationsivern till trots, inte alltid intryck av spontanitet; men i vår unga prosa har den som kraftprestation en säregen ställning, en svårligen hotad tätplats.