Äventyrarna

”Efter en mil stod det klart att doktor Jacinto Avila inte var skapad för den sortens färder; uppe bland bergen, på en trång och knagglig väg, till häst på ett dåligt djur som han hyrt, under en sol som brände obarmhärtigt, klockan tolv på dagen, borde Avilita – som alla kallade honom – lida mycket av stötarna från djuret, middagstimmes stekande hetta, den besvärande tröttheten och alla dessa omilda smekningar som under ritten tilldelads hans ansikte av de vassa, snåriga grenar som spärrade stigen över berget, på vilken han färdades, sakta och mödosamt.”