Orfeus-sonetterna
Samtida recension
Resonerande bokkatalogen gavs ut av Statens biblioteksbyrå mellan åren 1923-1961 och av Skolstyrelsens biblioteksbyrå mellan åren 1962-1988. Den delades ut som bilaga till Svenskbygden. Tidningen innehöll korta recensioner av ny, svenskspråkig litteratur och användes som hjälpmedel vid bibliotekens bokval.
Recension i Resonerande bokkatalog
Upphovsman
Utkommit i nummer
4/1958
Recension
Rilkes Orfeus-sonetter från det rika året 1922 är jämte Duino-elegierna det märkligaste denna märkliga lyriker åstadkommit och intar en rangställning inom den moderna lyriken ifråga om intensitet och djup. Mirjam Tuominen har genom sitt Rilke-brevurval dokumenterat sig som en god Rilke-kännare, men hennes tolkningar av sonetterna bidrar knappast till att göra denna svåra men rika diktsvit levande för oss; en trogen återgivning av originalet måste inte bara taga i beaktande texten utan också själva sonettformen och den dunkelhetens klarhet som sonetterna i så rikt mått gömmer. Rent formellt förefaller det som om Tuominens tolkningar här bruste på många ställen – jämför t.ex. den märkliga sonetten XXVI i avdelning I med motsvarande variant hos Johannes Edfelt. Närmast kunde Tuominens tolkning kallas djärvt personlig: som sådan bör den tilldraga sig alla lyrikintresserades uppmärksamhet. Pärmen vanpryds av någotslags bacchanaliskt-grekiskt figurspel som ingenting har att göra med Rilkes sonetter.