Livslevande

Chesterton har en särskild förmåga att förbrylla läsaren, så att han till en början inte vet om han har att göra med dårar eller kloka, men att låta det hela slutligen upplösa sig i klarhet. ”Livslevande” lär oss bland annat den inte alldeles nya sanningen, att vi för att rätt uppskatta ett ting måste fjärma oss från det eller utsättas för risken att mista det, men boken ger denna lärdom på ett högst underhållande sätt. Den lär oss mycket mera, alltför mycket för att refereras här. Den överflödar av kvick satir, av roande situationer och av kloka tankar, alltsammans stöpt i en form som bär friskhetens och originalitetens prägel. Boken ställer dock, för att fullt tillgodogöras, en del krav på läsarens litterära underbyggnad och lämpar sig därför närmast för större bibliotek.