Midsommarlek

Elis Selin målar i sin nya roman med breda penseldrag ett lika rikt galleri av porträtt och typer som i sin förra berättelse om ”det gamla utskärssläktet”.
Här är Stefa, estryssen, vinddriven på Östersjön av brännvinsdimmor, som vid återkomsten för sent förbannar sin brännvinstörst; Stormans, den mäktige utskärsbonden, som gör vägen till dottern Flora Fina stenig för den sammanbitne Filippus, han som en gång rymde till sjöss undan lagens arm; Fredrik, som trots knäfall inte lyckas vinna prästdottern Kerstins ynnest; den poetiske befallningsmannen, ett stadsblomster i utskären; och slutligen Get-Jacob, den beledde gammalpojken på Norrtorp, som duger till man åt Karin, byns vackraste flicka, sedan brukspojkarnas försök till kvinnorov haft till följd brutna armar för Get-Jakobs åtrådda. Men med den uppgående midsommardagens sol förjagas alla kalla skuggor. – Ja det är midsommarlek under några flyende timmar, med ungdomens glam kring majstången, kärlekens kurragömmalekar och de vuxnas allvarligare konflikter. Men livet i det uthavsfångna Västernäs by i Kyrktallö är ej bara lek, det som här utspelas har som bakgrund djupt allvar med gudsdomar, sinnets ruelse, försoning och gottgörelse, då olyckan som en stormvind sveper fram över utskärsbyn.
(Baksidestext)