Vinbergssnäckan

Inger Alfvéns debutroman Vinbergssnäckan (1964) handlar om att vara ung på sextiotalet. Hennes pojkar och flickor i en villastad utanför Stockholm är aggressiva mot familj och samhälle. De är äventyrslystna och ombytliga, utan att vara helt desperata eller allvarligt på glid.

Jana som berättar om gymnasist- och studentår, fyllda av fysiska och psykiska spänningar, hyser närmast förakt för modern, och när hon är sexton år sviker också den högt älskade fadern henne och förverkar hennes tillgivenhet. Skolbetygen blir allt sämre och hon tar sin tillflykt till att måla och egocentriskt analysera väninnornas reaktioner, vilket ytterligare ökar på hennes isolering. Hennes svärmeri för en mjuk vacker väninna följs av nyfikenhet på pojkar. Ska hon välja den glada, pratsamma typen; den ljusa, friska eller den komplicerade, frihetsälskande konstnärsnaturen, som är mest besläktad med henne själv? Först då hon efter studenten fått en bankplats och trots föräldrarnas invändningar flyttat till en egen våning kan hon göra sitt val och själv ta sitt ansvar.