Jakten och kvinnan

Det, som gör det starkaste intrycket i Nils Johan Ruds bok, är intensiteten i naturskildringarna och den starka konsekvensen i framställningen av de båda unga människornas karartärer, vilka gemensamt uppleva några dagar ute i den norska naturen. Naturen är ej beskriven, den uppleves med alla sinnen, den lever, den flammar, den dallrar av sol och luft, den genombrusas av regn ,och vindar. Träd och sten, berg och vatten, färger och rymd, allt tränger sig på en, allt är skildrat med en inlevelse, som är enastående. Och inom ramen av denna natur pågår en av könsmotsatserna influerad kamp mellan de båda unga på ett undantag när de enda människorna i boken. Så blir boken en bok om och för de yttre sinnena. Några andliga, själsliga eller sociala problem existera ej i den. Den svenska språkformen är ypperlig.