Ungersk rapsodi

Samtida recension
Resonerande bokkatalogen gavs ut av Statens biblioteksbyrå mellan åren 1923-1961 och av Skolstyrelsens biblioteksbyrå mellan åren 1962-1988. Den delades ut som bilaga till Svenskbygden. Tidningen innehöll korta recensioner av ny, svenskspråkig litteratur och användes som hjälpmedel vid bibliotekens bokval.

Recension i Resonerande bokkatalog

Utkommit i nummer

3/1939

Recension

”Ungersk rapsodi” är Franz Liszts levnadssaga, underbarnet från den ungerska byn Doborjan, som blev en av alla tiders största pianovirtuoser. Hans levnad är stoff nog, flödande rikt för en skildring i denna halft romantiserade form. I den svenska upplagan av boken har en kraftig nedskärning av det ursprungliga innehållet skett. Tydligen har en viss popularisering åsyftats, och syftet har även vunnits. Alla yttre händelser av någon betydelse ha sorgfälligt antecknats, men den stora konstnärens inre utveckling har i viktiga avsnitt på ett betänkligt sätt skjutits åt sidan, blivit något för ”rapsodisk”, kort sagt. Så även hans upplevelser av 1800-talets europeiska kulturströmningar, isynnerhet i deras tyska och franska gestaltning. Den djupare syftning, som förf. otvivelaktigt avsett, kommer inte fullt till sin rätt, men det skall villigt erkännas, att den även i sin sammanträngda form är en betagande läsning. Med Liszt få vi uppleva musiklivet i Europa – i dess främsta yttringar – från den åldrande Beethoven till den wagnerska musikens genombrott.