Klappa inte katten (1988)
Samtida recension
Resonerande bokkatalogen gavs ut av Statens biblioteksbyrå mellan åren 1923-1961 och av Skolstyrelsens biblioteksbyrå mellan åren 1962-1988. Den delades ut som bilaga till Svenskbygden. Tidningen innehöll korta recensioner av ny, svenskspråkig litteratur och användes som hjälpmedel vid bibliotekens bokval.
Recension i Resonerande bokkatalog
Upphovsman
Utkommit i nummer
4-5/1988
Recension
”Klappa inte katten” är en trist och föga medryckande detektivroman, som inte ens har begåvats med ett ordentligt mord. Huvudgestalten i handlingen är en gul och ettrig katt som spottande och fräsande hoppar omkring och som några av bokens personer – de onda – betraktar som inkarnationen av en ond ande. Historiens goda gestalter – detektiven Christer Wijk med maka – är strängt sysselsatta med att reda ut en hembränningshärva vars huvudkvarter befinner sig i källaren hos Christer Wijks mor. En mängd diffusa personer, som inte beskrivs på något som helst djupare plan, är inblandade, men varken personerna eller själva handlingen i romanen förmår engagera läsaren. Av Maria Lang har man nog rätt att vänta sig en bättre prestation än denna – det bästa i hela historien var faktiskt citaten av Poe och Boileau!