Leoparderna

Widdings femtionde bok är inte hans bästa. Ramen är intressant, en svensk pensionär bor på sin farm i Zimbabwe. Han står på god fot med afrikanerna, är fri från rasism och gör och rycker så riktigt att det känns tillrättalagt av författaren. Men beskrivningen av situationen i landet, penningbrist och förhållandet mellan raserna, är givande och säkert korrekt. Flera roliga poänger förekommer, bl a i den svenska kolonin, där berättarjaget träffar Lars Widding, som han finner dålig som författare. Men i huvudintrigen, där författaren psykologiserar med symboler som gengångare förvandlade till leoparder och gamla lik, har han gapat efter ett för stort stycke.