Cantaclaro

läkaren Juan Crisóstomo Payara, som efter fåfänga försök att störta den korrumperade regimen har dragit sig tillbaka till sin ensliga ranch på savannen. Där möter Florentino också den verkliga kärleken, när han tåffar Payaras vackra dotter Rosángela, och där dras han in i ett äventyr av större räckvidd än de han tidigare upplevat. I spåren av gräsbränderna som härjar den förtorkade savannen följer de förpinade peonernas uppror mot dem som godtyckligt styr, och Florentino sveps oemotståndligt med i striden för rättvisa och mänsklighet. Den charmerande dagdrivaren och poeten växer till en inkarnation av de förslavades förlösande ande, en legendarisk gestalt, kentaur och poet, på en gång en motsats till de primitiva naturkrafter som råder på de vindsvepta slätterna och framsprungen ur dem.

Rómulo Gallegos, född 1884 i Caracas, var professor i
filosofi, när han på 1930-talet gick i landsflykt undan Gomezdiktaturen. Efter sin återkomst blev han ledare för vänsterpartiet Acción democratica och valdes 1948 till sitt lands president men störtades genom en militärkupp. Fram till 1958 levde han än en gång i landsflykt men är efter diktaturens fall åter bosatt i Venezuela. Gallegos, som anses höra till de främsta av nu levande latinamerikanska prosaister, skildrar främst sitt eget skedes människor ute på de väldiga savannerna. Han är besatt av denna natur, på en gång fängslande och skräckinjagande, och han har lyckats finna underbara uttryck för naturens och kulturens ständiga kamp om människan.

(baksidestext)