Den gyllene friheten

Sofia Kossak, som härstammar från en förnäm polsk släkt, känd för konstnärliga intressen, debuterade som författarinnan 1922 med Vådelden, en skildring av den gamla polska insatsen i Ukraina - där ett högre samhällsskikt, som uppbar all kultur ända fram till sammanbrottet, var polskt - och av hennes egna upplevelser under den ryska revolutionens fasansfulla år, som hon genomlevde på familjegodset i denna landsända. "Vådelden" översattes till engelska av ingen mindre än Joseph Conrad och vann berömmelse även utanför Polens gränser som ett verk av både moraliskt och konstnärligt värde. Av sina landsmän blev fru Kossak, särskilt efter publiceringen av ännu ett par berättelser med ämne ur den nationella historien, hyllad som den polska litteraturens största berättartalang efter Sienkiewicz. Som hennes huvudverk hittills gäller Den gyllene friheten, (Zlota Wolnosc, 1928) en historisk roman från Karl IX:s och Sigismunds tid. Den framstående historikern och Sverigevännen prof. W. Konopczynski i Krakau inleder sitt företal till föreliggande översättning med följade ord: "Fru Sofia Kossaks roman, som mottagits med entusiasm av polsk publik, kan icke någonstans i utlandet räkna på bättre förståelse än i Sverige. För det första därför att den handlar om våra gemensamma angelägenheter (även Moskva var skådeplats för de båda Vasagrenarnas jämsides löpande krigiska och dynastiska aktioner). För det andra därför att den svenska historieforskningen, särskilt i riksarkivarie Helge Almquists person, gjort mycket för utforskandet av detta skedes nordiska och östeuropeiska frågor. För det tredje kommer otvivelaktigt det folk, som givit världslitteraturen Heidenstams underbara berättelsesamling "Karolinerna" och som förstått att värdera de konstnärliga skatterna i Sienkiewiczs "Syndafloden", att uppskatta de tavlor, som här upprullas för dem av Polens efter Sienkiewicz mest framstående författare av historiska romaner.