Sommar

Albert Camus debuterade 1937 med en liten samling prosaskisser, "L'envers et l'endroit", som året därpå följdes av en annan liknande volym "Noces". De båda ungdomsverken har här, under den gemensamma titeln SOMMAR, förenats med den senare utgivna samlingen "Eté", omfattande essäer från perioden 1939-1954. I dessa ömsom ironiska, ömsom lyriska essäer och skisser kommer man kanske Camus personligen närmare än något annat av hans verk och här finner man nycklarna till många av dem. De båda debutsamlingarna ger oss en inblick i själva ursprunget till hans författarskap: den fattaiga och sträva barndomen, den omättliga kärleken till den algeriska naturen, extatisk sinnesnjutning och ångestfullt grubbel. Ur denna sönderslitenhet, som Holger Ahlenius så väl sammanfattat i orden "Dödsbesatt och livsberusad", steg förnimmelsen av det absurda, d.v.s. det patetiska mötet mellan å ena sidan människan, med hennes intensiva upplevelse av nuet och hennes rädsla för döden, och å andra sidan universums oändliga likgiltighet för hennes öde. Essäerna fram till 1954 talar om Camus' strävan att bortom ungdomens rena sinnesupplevelser och hisnande metafysiska perspektiv, liksom bortom krigsårens fasor finna mänskliga värden. De två sista styckena berättar slutligen om hans väg åter till källorna och hans gripande försök att bryta sig ut ur vardagslivets och den konventionella moralens "landsflykt" för att åter möta friheten och ensamheten.