Dikter

Larry Silvàn blev 21 år gammal innan han tog sitt liv. Då Boklaget ger ut hans efterlämnade dikter i en tjock samling är det en kulturinsats av stort och enastående värde. Det är en "stor" diktsamling, inte bara till sidoantalet. L. S. var inte "färdig vare sig om människa eller konstnär", som Sven Villner uttrycker det i sitt långa, varmt uppskattande förord, ändå förmår han förmedla erfarenheter och insikter som gör ett outplånligt intryck på läsaren. Han skriver om vårt samhälle; om avståndet och omänskligheten hos dem som snurrar med i stadslivet, plast- och bilåldern om den utanförståendes intensiva längtan efter en förändring mot öppenhet och värme i stället för utstött ensamhet. Dikterna är skakande, de uttrycker kraft och sanning, hela tiden med en bultande musikrytm under texterna. Leif Lundströms linoleumsnitt, som följsamt illustrerar dikterna i talande, kraftigt vackra bilder, förhöjer ytterligare läsupplevelsen. Kanske har vi alla samma liknande erfarenheter som Larry Silvan. "Anblicken av varje mötande människa/ gör mej rädd/ och jag döljer mitt ansikte i hårdhet./" Men vi inser inte det definitiva budskapet i våra upplevelser. L. S. orkade se och han dog. Vi skall läsa hans dikter och de skall finnas i varje bibliotek, därför att vi inte kan tillåta oss att blunda för livets behov, samhällets omänsklighet och döden i dess spår.