Korståget

”Korståget” är en psykologisk omvändelseroman och som sådan en ganska märklig företeelse i vår svenska skönlitteratur. Collianders utveckling har gått i en oavbrutet stigande kurva med årets stort anlagda roman borde han definitivt kunna slå igenom som en konstnärligt ambitiös och psykologiskt ärlig författare. – Det ryska inflytandet har – synes det mig – alltid varit mycket tydligt i Collianders författarskap; i ”Korståget” är det tämligen dominerande. Men så är också handlingen i romanens första och längsta del förlagd till Leningrad under den första revolutionstiden, och den sista avdelningen är en apologi för den grekisk-katolska religionen, sådan bokens hjälte, Tomas, upplever och anammar den i det ryska Estland i närheten av Pskov. I det mellersta avsnittet skildras med skakande realism och verklig lidelse Tomas’ bohemliv i Helsingfors och alkoholrusets fantastiska reaktioner. Det är ett märkligt faktum, som det är skäl att lägga vikt vid, att romanens utveckling sker inom triangeln: Ryssland, Finland, Estland, ”Korståget” är nämligen ett nytt belägg på att våra yngre författare med förkärlek söka sina uppslag ”österut”. Det är visserligen en ojämn bok – stilen är stundom litet slarvig, ”hjältens” omvändelse är inte övertygande skildrad och på några ställen hade en större koncentration varit av nöden – men det är en fängslande berättelse, ett personligt verk (med självbiografiska inslag) och en djupt syftande botgörarroman.