Ett kärleksdrama

Den unge aktören var så gudalikt vacker att han antagligen aldrig borde ha fått bli skådespelare. Så snart han kom in på scen glömde man bort pjäsens handling och insöp istället hans sköna men märkligt indolenta uppenbarelse, tills han gjorde sorti och man kom på sig själv med att ofrivilligt ha slängt upp handen i salongsmörkret och vinkat adjö - och på oron i bänkraderna runt omkring insåg att man inte varit ensam om den förvillelsen.
Ändå hade hon skrivit en huvudroll för just honom.
Hon borde ha begripit bättre.