Fest på barrikaderna

På radion Vaktfirmans män tittade misstänksamt på Lasses temporära presskort. Med hjälp av den stora tunga bandspelaren, "Nagran", försedd med Rundradions emblem lyckades han övertyga dem. Vakterna pekade på en husvagn. Ingen reagerade då Lasse knackade. En stund övervägde han att bara kliva på men samtidigt kom en äldre man iklädd varm overall och pälsmössa gående mot husvagnen. Trots att Lasse aldrig hade sett en bild av Don Siegel visste han genast att mannen var den berömda amerikanska regissören. Siegel hade kommit till Finland med sitt team för att spela in en film som delvis utspelades i Sovjet. Och än en gång fick Helsingfors föreställa Moskva. Siegel bad reportern sätta sig runt det lilla kaffebordet. Medan Lasse masserade sina blåfrusna händer klädde Don Siegel av sig sina varma vinterkläder. Med fingrar som skakade av både köld och nervositet knäppte Lasse igång bandspelaren. I femton minuter läste han upp de färdigt formulerade frågorna på engelska. Siegel svarade artigt och rutinerat. När allt var klart tackade Lasse och kontrollerade att rösterna hade fastnat på bandet. Det hade de inte. Bandspelaren gav bara ifrån sig ett väsande ljud. Någonting hade gått galet. Lasse insåg att någon denna dag skulle tycka att han var en idiot. Kollegerna på redaktionen eller Don Siegel. Lasse valde amerikanaren. Siegel hade inte makt att anställa honom i framtiden. Det hade däremot cheferna pä radion. Stammande förklarade han att bandspelaren inte hade fungerat. - Okay, vi tar det på nytt, sade Don Siegel och satte sig åter i soffan. - Har ni verkligen tid? frågade Lasse med osäker röst. - Sure, bara du får apparaten att fungera. Denna gång lyckades intervjun. När Lasse för andra gången stängde av Nagran öppnades dörren och skådespelaren Charles Bronson kom in. Don Siegel försökte utan framgång presentera Lasse för sin huvudrollsinnehavare. När Bronson hörde att främlingen i regissörens husvagn var journalist vände han tvärt och gick ut genom dörren. - So sorry, men Charles är sådan. Han tål inte journalister, förklarade Siegel vänligt. Känslan av att vara ovälkommen, att framstå som ett hot, kittlade en stund Lasses självmedvetande. På kvällen gick intervjun ut i ungdomsprogrammet just Nu, som var Lasses arbetsplats under våren. - Menar du att du tog om intervjun med Don Siegel? Thomas som ledde redaktionen stirrade tvivlande på Lasse. - Jo, inte kunde jag ju komma tillbaka utan intervju heller. Och på något sätt kom jag åt fel knappar. - Det var satan. Du är garanterat den första som gjort samma intervju med Don Siegel två gånger. Thomas var drygt 30 år gammal och chef för just Nu, ett program som varje onsdag och torsdag kväll i en timmes tid varvade musik med intervjuer och reportage. Programmet riktade sig till ungdomar.