Sanmark, Kurt
Biografiska uppgifter
Den eviga pendlaren, är ett epitet som han har fått sig tillskrivet. Kurt Sanmark, fembarnspappan, bosatt i Borgå med tjänst för brödfödans skull i Helsingfors.
"Tjugo år just i år har jag nött byxbaken på samma kontorsstol och i bussen mellan Borgå och Helsingfors. Jag har avverkat en sträcka ungefär lika lång som den från jorden till månen. Eller uttryckt i tid. Två år instängd i buss", karakteriserar Kurt Sanmark sin situation i den år 1976 utkomna Dagbok. Kontorsmiljöerna där han arbetade, först Fennia och sedan Svensk Finland, kallade han för sitt livstidsfängelse. Under bussresorna mellan Borgå och Helsingfors och vice versa läste han recensionsexemplar av de böcker som han anmälde bland annat för Borgåbladet vars legendariske chefredaktör Helmer J. Wahlroos tyckte att boken förslog som arvode och först senare gick med på att betala ett blygsamt honorar. Om detta skriver Kurt Sanmark i den postumt utkomna självbiografin Rottrådar (Söderströms 1990).
Det sanmarska hemmet, gården var fäderneärvd, fanns vid Prästgatan 14. Sin tidigaste barndom tillbringade Kurt Sanmark i Helsingfors. Han föddes år 1927.Vid fyllda fyra år flyttade Kurt och hans äldre syster Marita och föräldrarna till Borgå. Med undantag av några parenteser på bortaplan bodde Kurt Sanmark i Borgå fram till sin alltför tidiga död den 14 maj 1990. Han blev student från Borgå lyceum 1944 och studerade därefter några år kemi och matematik vid Åbo Akademi. År 1952 stod bröllopet mellan Kurt och Meeri . Ungdomarna hade fattat tycke för varandra på arbetsplatsen, pastorskansliet i Borgå som på den tiden fanns i domprostegården, medan de höll på med den första fullständiga folkräkningen. Meeri har berättat att upptakten var att Kurt hade insisterat på att följa hem fröken Sihvola som då bodde vid Ågatan 33. Flera gånger har Kurt vittnat om sin lycka över att ha hittat en livskamrat som kunde uppfylla mycket av det som han hade gått miste om i sin barndom. Samma år som Kurt Sanmark gifte sig debuterade han med lyriksamlingen En människas ansikte.
Kurt Sanmarks litterära produktion är imponerande, inte minst mot bakgrunden av den ständiga tidspressen. Mycket av det han har skrivit är präglat av kärleken till Meeri som var hans musa.
Meeri upphörde aldrig att uppmuntra och stöda honom. Det sanmarkska hemmet stod öppet för en stundom strid ström av gäster. Mest var det författare och konstnärer.
Kurt Sanmark producerade sig i fem utgivna diktsamlingar. Den år 1964 utkomna OSV är ett experiment med dikter i olika formationer innefattande ett avsnitt popdikter. Lyriksamlingen Obundna texter, 1973, utsattes för en nedslående kritik som drabbade den känslige poeten så att han tystnade för många år.
Kurt Sanmark var mera lyriker än prosaist. Detta till trots utgav han en prosabok, Väven, 1953, och en samling noveller, Förskjutningar, 1963. Han formulerade sig också i två självbiografiska böcker Anteckningar, drömmar 1973 och Dagbok 1976. Hans sista bok blev den självbiografiska boken Rottrådar, 1990. I borgåperspektiv är det av intresse att veta att incitamentet till Rottrådar var författaren Inga-Britt Wiks presentation av sin självbiografi Ingen lycklig kärlek i Borgå medborgarinstituts litteraturkrets hösten 1988. Vid arbetet med Rottrådar hade Kurt Sanmark insjuknat i den svåra sjukdom som ändade hans liv i maj 1990. Ännu på sjukbädden på Borgå kretssjukhus omarbetade han vissa avsnitt enligt förläggarens önskemål. Att boken utkom postumt är Tuva Korsströms förtjänst.
Borgå konstnärsgille
Borgå konstnärsgille, det oregistrerade forumet för konstnärer och författare, tillkom år 1957 på Kurt Sanmarks initiativ, med ingen mindre än den 99-åriga greve Louis Sparre, "Borgås skyddsängel", som hedersmedlem. Kurt Sanmark tyckte efter entusiasmerande uppbackning av konstnären Frans Nyberg och författaren V.V. Järner att borgåkonstnärerna regelbundet kunde samlas i en otvungen anda minnande om de sägenomspunna sejourerna med bland annat Albert Edelfelt, Ville Wallgren och Louis Sparre. Kurt Sanmark blev självskriven preses för borgåkonstnärerna som samlades till sitt första möte den 14 mars 1957 på Svenska Klubben. Bakgrunden var också en debatt som år 1957 hade förts i Borgåbladet om huruvida Borgå är en kulturstad. Under fem år samlades borgåkonstnärerna den första tisdagen varje månad i regel på Svenska Klubben. Det existerade inga medlemsavgifter och inga styrelser. Det enda önskemålet var att ett föredrag skulle hållas. Kurt Sanmark förde en handskriven dagbok över mötena där han med sin karakteristiska piktur har gjort noggranna anteckningar. Detta unika aktstycke förvarades i det sanmarkska hemmet men förvaltas nu av Borgå museum. De mest ivriga deltagarna i konstnärsträffarna var utöver Kurt Sanmark, Stig Fredriksson, Paul Wikman, Ivan Wallensköld Rotkirch, Helga Sonck, Frans "Kull" Nyberg, V.V. Järner, Åke Hellman, Karin Hellman, Eva Olsoni,Ruth Dahl,Ulla Nylander, Kurt Paetau, Juhani Linnovaara, Paul Grönholm, I.K. Vainio, Micky Norman och Tor Berglöf.
Samtidigt medan de informella mötena pågick diskuterades frågan om bildandet av en registrerad konstförening. Detta skedde den 15 september 1966 då Konstföreningen i Borgå - Porvoon Taideyhdistys grundades med Mårten Ringbom som första ordförande.
Kurt Sanmark företrädde det som nu är en svunnen epok i Borgå. Fädernehemmet vid Prästgatan är sålt. Meeri lever bland minnena i sitt nya hem intill västra åstranden. På väggen finns en tavla av Paul Grönholm, ett landskap, i vilket Meeri Sanmark har innefattat symboliken med det nakna trädet, stenen och trädet med lövverket likt fyllda segel. En sista bild av Kurt Sanmark i april 1990 föreställer den av sjukdom svårt märkta författaren gående upp för Brunnsgatan. Man ser skuggan av honom mot väggen till hans hem. Han vandrar i ljusflödet mot en klarblå himmel.
text: Benita Ahlnäs
Källor
Samtal med Kurt och Meeri Sanmark
Kurt Sanmarks anteckningar över Borgåkonstnärernas träffar 1957-1962 (1974)
Dahl, Ruth: Konstnärerna i Borgå. Borgåbladet 15.12.1960
Tallqvist, J.O.: Kurt Sanmark. Minnesord i Sfv-kalendern 1991
Minnesprogram om Kurt Sanmark 5.3.1991 i Borgå medborgarinstituts litteraturkrets av Benita Ahlnäs. Programmet finns på kassett
"Tjugo år just i år har jag nött byxbaken på samma kontorsstol och i bussen mellan Borgå och Helsingfors. Jag har avverkat en sträcka ungefär lika lång som den från jorden till månen. Eller uttryckt i tid. Två år instängd i buss", karakteriserar Kurt Sanmark sin situation i den år 1976 utkomna Dagbok. Kontorsmiljöerna där han arbetade, först Fennia och sedan Svensk Finland, kallade han för sitt livstidsfängelse. Under bussresorna mellan Borgå och Helsingfors och vice versa läste han recensionsexemplar av de böcker som han anmälde bland annat för Borgåbladet vars legendariske chefredaktör Helmer J. Wahlroos tyckte att boken förslog som arvode och först senare gick med på att betala ett blygsamt honorar. Om detta skriver Kurt Sanmark i den postumt utkomna självbiografin Rottrådar (Söderströms 1990).
Det sanmarska hemmet, gården var fäderneärvd, fanns vid Prästgatan 14. Sin tidigaste barndom tillbringade Kurt Sanmark i Helsingfors. Han föddes år 1927.Vid fyllda fyra år flyttade Kurt och hans äldre syster Marita och föräldrarna till Borgå. Med undantag av några parenteser på bortaplan bodde Kurt Sanmark i Borgå fram till sin alltför tidiga död den 14 maj 1990. Han blev student från Borgå lyceum 1944 och studerade därefter några år kemi och matematik vid Åbo Akademi. År 1952 stod bröllopet mellan Kurt och Meeri . Ungdomarna hade fattat tycke för varandra på arbetsplatsen, pastorskansliet i Borgå som på den tiden fanns i domprostegården, medan de höll på med den första fullständiga folkräkningen. Meeri har berättat att upptakten var att Kurt hade insisterat på att följa hem fröken Sihvola som då bodde vid Ågatan 33. Flera gånger har Kurt vittnat om sin lycka över att ha hittat en livskamrat som kunde uppfylla mycket av det som han hade gått miste om i sin barndom. Samma år som Kurt Sanmark gifte sig debuterade han med lyriksamlingen En människas ansikte.
Kurt Sanmarks litterära produktion är imponerande, inte minst mot bakgrunden av den ständiga tidspressen. Mycket av det han har skrivit är präglat av kärleken till Meeri som var hans musa.
Meeri upphörde aldrig att uppmuntra och stöda honom. Det sanmarkska hemmet stod öppet för en stundom strid ström av gäster. Mest var det författare och konstnärer.
Kurt Sanmark producerade sig i fem utgivna diktsamlingar. Den år 1964 utkomna OSV är ett experiment med dikter i olika formationer innefattande ett avsnitt popdikter. Lyriksamlingen Obundna texter, 1973, utsattes för en nedslående kritik som drabbade den känslige poeten så att han tystnade för många år.
Kurt Sanmark var mera lyriker än prosaist. Detta till trots utgav han en prosabok, Väven, 1953, och en samling noveller, Förskjutningar, 1963. Han formulerade sig också i två självbiografiska böcker Anteckningar, drömmar 1973 och Dagbok 1976. Hans sista bok blev den självbiografiska boken Rottrådar, 1990. I borgåperspektiv är det av intresse att veta att incitamentet till Rottrådar var författaren Inga-Britt Wiks presentation av sin självbiografi Ingen lycklig kärlek i Borgå medborgarinstituts litteraturkrets hösten 1988. Vid arbetet med Rottrådar hade Kurt Sanmark insjuknat i den svåra sjukdom som ändade hans liv i maj 1990. Ännu på sjukbädden på Borgå kretssjukhus omarbetade han vissa avsnitt enligt förläggarens önskemål. Att boken utkom postumt är Tuva Korsströms förtjänst.
Borgå konstnärsgille
Borgå konstnärsgille, det oregistrerade forumet för konstnärer och författare, tillkom år 1957 på Kurt Sanmarks initiativ, med ingen mindre än den 99-åriga greve Louis Sparre, "Borgås skyddsängel", som hedersmedlem. Kurt Sanmark tyckte efter entusiasmerande uppbackning av konstnären Frans Nyberg och författaren V.V. Järner att borgåkonstnärerna regelbundet kunde samlas i en otvungen anda minnande om de sägenomspunna sejourerna med bland annat Albert Edelfelt, Ville Wallgren och Louis Sparre. Kurt Sanmark blev självskriven preses för borgåkonstnärerna som samlades till sitt första möte den 14 mars 1957 på Svenska Klubben. Bakgrunden var också en debatt som år 1957 hade förts i Borgåbladet om huruvida Borgå är en kulturstad. Under fem år samlades borgåkonstnärerna den första tisdagen varje månad i regel på Svenska Klubben. Det existerade inga medlemsavgifter och inga styrelser. Det enda önskemålet var att ett föredrag skulle hållas. Kurt Sanmark förde en handskriven dagbok över mötena där han med sin karakteristiska piktur har gjort noggranna anteckningar. Detta unika aktstycke förvarades i det sanmarkska hemmet men förvaltas nu av Borgå museum. De mest ivriga deltagarna i konstnärsträffarna var utöver Kurt Sanmark, Stig Fredriksson, Paul Wikman, Ivan Wallensköld Rotkirch, Helga Sonck, Frans "Kull" Nyberg, V.V. Järner, Åke Hellman, Karin Hellman, Eva Olsoni,Ruth Dahl,Ulla Nylander, Kurt Paetau, Juhani Linnovaara, Paul Grönholm, I.K. Vainio, Micky Norman och Tor Berglöf.
Samtidigt medan de informella mötena pågick diskuterades frågan om bildandet av en registrerad konstförening. Detta skedde den 15 september 1966 då Konstföreningen i Borgå - Porvoon Taideyhdistys grundades med Mårten Ringbom som första ordförande.
Kurt Sanmark företrädde det som nu är en svunnen epok i Borgå. Fädernehemmet vid Prästgatan är sålt. Meeri lever bland minnena i sitt nya hem intill västra åstranden. På väggen finns en tavla av Paul Grönholm, ett landskap, i vilket Meeri Sanmark har innefattat symboliken med det nakna trädet, stenen och trädet med lövverket likt fyllda segel. En sista bild av Kurt Sanmark i april 1990 föreställer den av sjukdom svårt märkta författaren gående upp för Brunnsgatan. Man ser skuggan av honom mot väggen till hans hem. Han vandrar i ljusflödet mot en klarblå himmel.
text: Benita Ahlnäs
Källor
Samtal med Kurt och Meeri Sanmark
Kurt Sanmarks anteckningar över Borgåkonstnärernas träffar 1957-1962 (1974)
Dahl, Ruth: Konstnärerna i Borgå. Borgåbladet 15.12.1960
Tallqvist, J.O.: Kurt Sanmark. Minnesord i Sfv-kalendern 1991
Minnesprogram om Kurt Sanmark 5.3.1991 i Borgå medborgarinstituts litteraturkrets av Benita Ahlnäs. Programmet finns på kassett
Mera uppgifter om författarens verk
Självbiografiskt:
Anteckningar, drömmar (1970)
Rottrådar (1990)
Anteckningar, drömmar (1970)
Rottrådar (1990)