Det tomma huset

Ingenting, alls ingenting hörs nu från de dömda och förvisade. I kö hos myndigheterna står hustrur och mödrar för att få veta vart deras anhöriga har tagit vägen; hela deras tillvaro är som en mardröm. Men ingenting får de veta och ingenting törs de säga till de oskyldigas försvar, ty det leder till avsked från arbetet, kanske till förvisning också för dem - det finns exempel på det: läkarfrun, vars man fick femton års tvångsarbete, förvisades själv därför att hon försökte vädja till myndigheterna om mannen.
Lidia Tjukovskajas berättelse ger hustrurnas och mödrarnas syn på Stalin-tidens utrensningar i Sovjet. Hon berättar nyktert och sakligt, där finns i hennes skildring inget lamenterande, inga övertoner. Det är inte minst det som gör hennes bok så förfärande, fruktansvärd, oerhörd.

(baksidestext)
Leningrad, 1937. Änkan Sofia Petrovna Lipatova arbetar som föreståndare för en grupp maskinskriverskor på ett av de stora statliga förlagen. Hon är som de flesta: hon går till arbetet med jämna portioner motvilja och stolthet, hon deltar gärna i arbetsplatsens små festligheter och intriger, undviker det mesta som är obekvämt och ägnar desto mer engagemang åt sonen Kolja, som just är på väg att stiga ut i arbetslivet. Så sker någonting som ruckar livets jämna lunk: av oklar anledning blir Kolja gripen. Eftersom sonen är ett praktexempel på redlighet måste det förstås handla om ett missförstånd. Sofia Petrovna gör vad hon förmår för att ta reda på vad som hänt så att sonen snarast kan släppas fri igen, men det visar sig oväntat svårt. Gradvis träder hon in i ett skuggsamhälle av förskjutna, av grundlöst anklagade och av förtvivlade anhöriga. Och sakta går det upp för henne att den värld hon lever i står på ett fundament av lögn, våld och skräck.
Lidia Tjukovskajas (1907–1996) roman Det tomma hemmet är en av de stora skildringarna av Sovjetunionen under åren mot slutet av 1930-talet, då Stalins skräckvälde kulminerade i det som kommit att kallas ”Den stora terrorn”. Utifrån egna erfarenheter berättar hon på ett förödande enkelt sätt om hur den lilla människan luras och bryts ned av ett omänskligt samhällssystem.

(Ruin)