Litteraturens klassiker i urval och översättning. 2, Grekisk litteratur. Dramatik
Samtida recension
Resonerande bokkatalogen gavs ut av Statens biblioteksbyrå mellan åren 1923-1961 och av Skolstyrelsens biblioteksbyrå mellan åren 1962-1988. Den delades ut som bilaga till Svenskbygden. Tidningen innehöll korta recensioner av ny, svenskspråkig litteratur och användes som hjälpmedel vid bibliotekens bokval.
Recension i Resonerande bokkatalog
Upphovsman
Utkommit i nummer
2/1962
Recension
Att välja ut de tre tragedierna har knappast varit svårt: Agamemnon, Konung Oidipus och Medea ger sig nästan med nödvändighet, då man vill få de tre stolt tragöderna representerade med var sitt drama. Ett fräscht grepp är att dessutom ta med Euripides’ Cyklopen, som är dt enda helt bevarade exemplet på satyrdramat, denna säregna mellanform mellan tragisk och komisk diktning; Björn
Collinders översättning är med sitt mustiga språk väl avpassad efter genren. Aristophanes företräds av Alarik Hallströms tolkning av Molnen, som redan ingick i de båda här ovan nämnda antologierna. Med hänsyn till Aristophanes’ stora men i hög grad tidsbundna konst är Molnen kanske dock den av hans komedier som mest omedelbart kan tala till en modern läsare.
Här i del 2 finns hela antologins enligt anmälarens åsikt största lucka: ingenting ges av Menandros, som dock av åtskilliga skäl hade varit önskvärd. Den nya komedi av honom som upptäcktes för några år sedan (den tolkades för Sveriges radio av Ivar Harrie 1959) hade knappast i oöverstiglig grad ökat omfånget av denna del.
Collinders översättning är med sitt mustiga språk väl avpassad efter genren. Aristophanes företräds av Alarik Hallströms tolkning av Molnen, som redan ingick i de båda här ovan nämnda antologierna. Med hänsyn till Aristophanes’ stora men i hög grad tidsbundna konst är Molnen kanske dock den av hans komedier som mest omedelbart kan tala till en modern läsare.
Här i del 2 finns hela antologins enligt anmälarens åsikt största lucka: ingenting ges av Menandros, som dock av åtskilliga skäl hade varit önskvärd. Den nya komedi av honom som upptäcktes för några år sedan (den tolkades för Sveriges radio av Ivar Harrie 1959) hade knappast i oöverstiglig grad ökat omfånget av denna del.