Enhörningen och sjön
Typ
bilderböcker
Klicka här om du vill veta mer om författaren och om författarens övriga verk.
Beskrivning
Enhörningen är ett fabeldjur som omtalades redan under antiken. Han ser ut som en skinande vit häst, men har har lejonsvans, getskägg, bakben som liknar antilopens och ett ensamt hårt vridet ungefär 60-90 centimeter långt horn i pannan. Detta horn tillskrivs många magiska egenskaper.
Enhörningen är snabbast, starkast och vildast av alla djur. Han tycks vara det enda fabeldjur som inte har uppstått ur människors oro och rädsla. Redan i de allra tidigaste beskrivningarna är han vildsint och godhjärtad, omtänksam och enslig, och alltid lika mystiskt ståtlig. Han kunde inte fångas annat än med ondskefulla medel och man trodde att hans horn kunde motverka förgiftningar.
Enhörningen är snabbast, starkast och vildast av alla djur. Han tycks vara det enda fabeldjur som inte har uppstått ur människors oro och rädsla. Redan i de allra tidigaste beskrivningarna är han vildsint och godhjärtad, omtänksam och enslig, och alltid lika mystiskt ståtlig. Han kunde inte fångas annat än med ondskefulla medel och man trodde att hans horn kunde motverka förgiftningar.
"En gång för länge sedan levde alla djuren i fred med varandra. Det fanns ingen fiendskap mellan dem, och de kunde tala med varandra på samma språk. På den tiden, när det fortfarande hände många mystiska och sällsamma saker, vandrade den stolta enhörningen tillsammans med de andra djuren i dalgångarna."
Men så började människorna att jaga honom, för det sades att hans elfenbenshorn hade magiska krafter. Till slut fick enhörningen ta sin tillflykt högt upp bland bergen för att undkomma jägarnas pilar.
När han försvann, försvann också trollkraften från slätterna och dalarna. Snart hade djuren förlorat förmågan att tala med andra djur än dem av deras egen sort. Och skogen hemsöktes av torka. Det hade inte regnat månader och deras fiende ormen låg och panerade illdåd...
(baksidestext)
Men så började människorna att jaga honom, för det sades att hans elfenbenshorn hade magiska krafter. Till slut fick enhörningen ta sin tillflykt högt upp bland bergen för att undkomma jägarnas pilar.
När han försvann, försvann också trollkraften från slätterna och dalarna. Snart hade djuren förlorat förmågan att tala med andra djur än dem av deras egen sort. Och skogen hemsöktes av torka. Det hade inte regnat månader och deras fiende ormen låg och panerade illdåd...
(baksidestext)
Uppgifter om originalutgåvan av verket samt den första översatta utgåvan på svenska och/eller finska. Här visas också uppgifter om eventuella nyöversättningar och ibland även uppgifter om översättningar till andra språk än finska och svenska.
utgivningar
Titel
Utgivningstid
Sidantal
32