Mammutjägarna
Samtida recension
Resonerande bokkatalogen gavs ut av Statens biblioteksbyrå mellan åren 1923-1961 och av Skolstyrelsens biblioteksbyrå mellan åren 1962-1988. Den delades ut som bilaga till Svenskbygden. Tidningen innehöll korta recensioner av ny, svenskspråkig litteratur och användes som hjälpmedel vid bibliotekens bokval.
Recension i Resonerande bokkatalog
Upphovsman
Utkommit i nummer
4-5/1988
Recension
”Mammutjägarna” utgör tredje delen av Jean M Auels stora litterära succé, som inleddes med romanerna ”Grottbjörnens folk” och ”Hästarnas dal” och som enligt författarinnan kommer att fortsätta med ytterligare tre volymer.
I ”Mammutjägarna” upptas cromagnonflickan Ayla av Mamutoifolket, efter att i de tidigare böckerna ha vuxit upp hos Klanfolket och därefter levat ensam i en grotta. Tillsammans med hjärtevännen Jondalar gör hon sig tack vare sin mångkunninghet och självständighet mycket populär hos sitt nya folk. Aylas tillvaro – och romanens intrig – kryddas av det triangeldrama som uppstår då en av männen i Mamutoilägret blir förälskad i henne, och hon tvingas välja mellan Jondalar och honom.
”Mammutjägarna” är enligt min mening lika fängslande som Auels två tidigare romaner, också om den helst bör läsas på engelska eftersom Mikael Mörlings översättning inte är helt lyckad. Kritiska historiker vill säkert ha ett ord med i laget, men jag tycker att Auel har lyckats väl med sin skildring av hur människornas liv kunde te sig för ca 30.000 år sedan – skriver man en science fictionskildring bakåt i tiden, bör man ha lika stor rätt som ”normala” science fiction-författare att fantisera i de fall exakt kunskap inte föreligger.
Läs och bedöm själv! Auels böcker tycks i alla fall trollbinda läsare i alla åldrar, inte minst mina annars så läsobenägna högstadieelever, som formligem slukar de tjocka romanerna!
I ”Mammutjägarna” upptas cromagnonflickan Ayla av Mamutoifolket, efter att i de tidigare böckerna ha vuxit upp hos Klanfolket och därefter levat ensam i en grotta. Tillsammans med hjärtevännen Jondalar gör hon sig tack vare sin mångkunninghet och självständighet mycket populär hos sitt nya folk. Aylas tillvaro – och romanens intrig – kryddas av det triangeldrama som uppstår då en av männen i Mamutoilägret blir förälskad i henne, och hon tvingas välja mellan Jondalar och honom.
”Mammutjägarna” är enligt min mening lika fängslande som Auels två tidigare romaner, också om den helst bör läsas på engelska eftersom Mikael Mörlings översättning inte är helt lyckad. Kritiska historiker vill säkert ha ett ord med i laget, men jag tycker att Auel har lyckats väl med sin skildring av hur människornas liv kunde te sig för ca 30.000 år sedan – skriver man en science fictionskildring bakåt i tiden, bör man ha lika stor rätt som ”normala” science fiction-författare att fantisera i de fall exakt kunskap inte föreligger.
Läs och bedöm själv! Auels böcker tycks i alla fall trollbinda läsare i alla åldrar, inte minst mina annars så läsobenägna högstadieelever, som formligem slukar de tjocka romanerna!