Bashō

Bashō, egentligen Matsuo Bashō (kanji: 松尾 芭蕉), född 1644 i Iga-provinsen i Mie prefektur, död 1694 i Osaka, var en japansk poet som är idag känd som haikuns fader och den klassiska japanska haikuns främsta utövare - även om begreppet "haiku" myntades först 200 år senare. Under sin livstid var han främst känd för sina renga, en kedjedikt där flera författare turas om att skriva. Ofta var det han som skrev rengans första stycke, hokku(発句), som angav temat och tonen och startade det kollektiva skapandet. Det är dessa som vi idag ser som typexempel på den fristående smådikten "haiku". Han använde sina små dikter även i reseberättelser han skrev om sina vandringar i Japan, där han alltså varvade en saklig prosa med dikter ("haibun").