Runeberg, Johan Ludvig
Laddning av bildfilen
Biografiska uppgifter
En poet med unik klassikerstatus i Finlands litteratur: nationalskald. Det blev han redan under sin livstid och samtidigt ett stort namn i Sverige och Norden. Främst känd för Fänrik Ståls sägner, det patriotiska diktverk med krigsmotiv som utkom i två delar (1848, 1860) och vars inledningsdikt "Vårt land" blev vår nationalsång. Han verkade bl.a. som docent i vältaglighet (latin), lärare och tidningsredaktör i Helsingfors, därefter bosatt i Borgå och gymnasielektor i latin och grekiska. Hans produktion omfattar framför allt lyrik och längre berättande dikter men även skådespel, noveller, psalmer samt artiklar och recensioner. Gift med Fredrika Runeberg, bror till Carolina Runeberg. /Källa: Svenskösterbottniska författare
Jakobstad är Johan Ludvig Runebergs födelsestad. Hans far Lorens Ulrik Runeberg (1772-1828) var sjökapten och skeppsredare och mor Anna Maria Malm (1782-1834). Johan Ludvig var den äldsta bland sex syskon. Familjens ekonomi drabbades hårt då familjefadern förlamades som 49-åring. Johan Ludvig Runeberg tillbringade sina första skolår i “Westmans mors” småbarnsskola för att år 1815 fortsätta skolgången i läroverket i Vasa. Efter skolgången studerade han vid akademin i Åbo men den dåliga ekonomin tvingade honom att bli informator i Saarijärvi. Han fortsatte studierna i Åbo och promoverades till magister år 1827 med grekiska som huvudämne.
Efter Åbo brand 1827 flyttade universitetet från Åbo till Helsingfors. Vid den tiden hade Runeberg blivit bekant med tullförvaltardottern Fredrika Tengström i Pargas där han undervisade ärkebiskopen Jacob Tengströms barnbarn. Ärkebiskopen var Fredrika Tengströms farbror och Johan Ludvig Runebergs fars kusin. Tycke uppstod mellan Fredrika och Johan Ludvig som förlovade sig 1828 efter att förlovningen med “ saarijärvibruden” Maria Nygrén hade brutits. År 1831 stod bröllopet mellan Fredrika Tengström och Johan Ludvig Runeberg. Familjens förstfödda och enda dotter Anna Carolina såg dagens ljus år 1832 . Hon levde endast ett år.
Livet gick vidare i Helsingfors. Det ryktbara Lördagssällskapet bildades där de vittra samtalen utöver litteratur rörde sig kring nationella frågor.
Familjen Runeberg flyttade till en större lägenhet år 1834 som också inhyste Runebergs två ogifta systrar som förestod en småbarnsskola som verkade i hemmet. Ännu en flyttning verkställdes i Helsingfors innan uppbrottet till Borgå 1837.
Det var den 17 maj Fredrika och Johan Ludvig Runeberg flyttade från Helsingfors till Borgå. Bohaget hade sänts med skuta till Borgå. I “schäsen” fanns därför inget egentligt flyttlass vilket var en lycka med tanke på de dåliga väderleksförhållandena. Det berättas att färden varade ända till sena kvällen och man kan förmoda att familjen, till vilken då även hörde småttingarna Ludvig Michael (född 1835) och Lorenzo (född 1836), var utmattade när de äntligen kom fram för att tillbringa första natten i fru Astenii värdshus.
Johan Ludvig Runeberg hade fått en tjänst som lektor i latin och vältalighet vid Borgå Gymnasium som han tillträdde redan följande dag. Familjens första hem i Borgå fanns vid östra sidan av dåvarande Kyrkogatan som numera heter Prästgatan. Hösten 1837 flyttade familjen till en rymligare bostad på Prästgårdsbacken som ägdes av gymnasievaktmästaren Olander. Bostaden var kall och dragig vilket bidrog till att Johan Ludvig Runeberg fick en svår bröstkatarr och Fredrika Runeberg en öronsjukdom som krävde operation ett år senare och troligtvis bidrog till hennes livslånga hörselhandikapp.
Sommaren 1837 vistades familjen Runeberg i Veckjärvi med undantag för onsdagarna då Johan Ludvig Runeberg promenerade till domkapitlet för att i egenskap av nyvald ledamot övervara sammanträdena.
Fredrika Runeberg födde åtta barn av vilka två dog i späd ålder. Barnens namn och födelseår nedtecknades i familjebibeln: Anna Carolina 1832 (död 1833), Ludvig Michael 1835, Lorenzo 1836, Walter Magnus 1838, Johan Wilhelm 1843, Jacob Robert 1846, Edvard Moritz Adolf 1848 (död 1851) och Fredrik Carl 1850.
År 1842 valde Johan Ludvig Runeberg att bli lektor i grekiska istället för latin vid Borgå Gymnasium. Hans veckotimmar varierade mella åtta och tolv vilket gav honom möjlighet till andra uppgifter av vilka vissa som det återkommande rektorskapet vid gymnasiet var obligatoriska. År 1857 beviljades Johan Ludvig Runeberg avsked med full lön. Då hade han hunnit verka några år i den nya skolbyggnaden som invigdes år 1850.
“Runebergs hem” i Borgå är den vedertagna benämningen för gården vid Alexandersgatan som Johan Ludvig Runeberg köpte hösten 1852 av domprosten Daniel Lindh. Här bodde Johan Ludvig Runeberg fram till sin död 1877.
I december 1863 drabbades Johan Ludvig Runeberg av slag (hjärnblödning) under en jaktfärd med sin yngsta son Fredrik som då var 13 år. Sjukdomen gjorde honom nästan helt sängbunden fram till slutet den 6 maj 1877. Allom bekant är hur “den krävande patienten” sköttes utöver professionell hjälp av hemmafolket inte minst hustrun Fredrika och trotjänarinnan Maria Degerth, som har fått sin sista viloplats på Näsebacken i Borgå intill Johan Ludvig och Fredrika Runebergs grav.
Vårt land
På senaste tid har det diskuterats huruvida Vårt land fortsättningsvis skall vara landets nationalsång till förmån för Finlandia. Första handskrivna manuskriptet till Vårt land med Johan Ludvig Runebergs finstilta piktur daterat 1846 finns i Svenska litteratursällskapets arkiv i Helsingfors. Den 13 maj 1848 uppfördes Fredrik Pacius tonsättning av Johan Ludvig Runebergs dikt Vårt land i Helsingfors. År 1889 hade Paavo Cajander översatt texten till finska. Därmed kunde Vårt land utses till Finlands nationalsång.
Författardebut 1830
Johan Ludvig Runeberg debuterade på eget förlag 1830 med Dikter. Mottot “Vad mer, om än din levnads dröm..” är hämtat ur dikten Svanen. Två månader senare utkom hans docenturdisputation om Euripides tragedi Medea jämförd med Senecas Medea. Ett år senare skrev han Graven i Perho ”under feberyrsel” enligt Fredrika Runeberg. Dikten belönades med Svenska akademins mindre guldmedalj. År 1832 utkom Elgskyttarne. Hans andra diktsamling innehållande lyriska dikter utkom 1833. Största delen av dem hade tidigare publicerats i Helsingfors Morgonblad. I samma tidning hade även hans lustspel Friaren från landet ingått som utgavs i bokform 1834. År 1836 utkom Hanna, en dikt i tre sånger. Impulsen hade han fått då han sett en ung flicka vid en vävstol. Med denna diktcykel vann han allmänhetens stora gunst.
Julkvällen, som är en dikt i tre sånger utkom 1841. Samma år utkom Nadeschda.
Den tredje diktsamlingen utkom år 1843 i Borgå med en utgåva Nya dikter tryckt samma år i Stockholm.
År 1844 utkom den episka dikten Kung Fjalar. Stommen är den gamla grekiska hybristanken om att den som tävlar med gudarna kommer att störtas i fasans djup. Dikten har ansetts som det mest personliga i Johan Ludvig Runebergs produktion.
Det sägs att Johan Ludvig Runeberg hade gått vägen som leder från titaniskt trots till mänsklig ödmjukhet vid tiden för fullbordandet av Fänrik Ståls sägner 1848-1860 som handlar om kriget 1808-1809. Inledningsdikten är Vårt land.
År 1853 blev Johan Ludvig Runeberg medlem av psalmbokskommittén resulterande i hans år 1857 utgivna Förslag till svensk psalmbok för Finland.
År 1863 utkom Kungarne på Salamis två dagar innan den förödande hjärnblödningen slog till som ledde till högersidig förlamning och talsvårigheter.
Det förmodligen sista Johan Ludvig Runeberg skrev var en parabel om liljekonvaljen - 1875 - som sedermera blev Finlands nationalblomma:” En gång drömde jag att jag var i himlen. Där såg jag alla, kände doften av alla blommor som voro mig kära förr. Men de jordiska blommorna voro mot de himmelska, som om de vuxit i månsken i stället för solljus. Liljekonvaljen ensam var sig lik, både i himlen och på jorden. Samma oskuldsfärg, samma vällukt där uppe som här nere, men här blott för några dagar om våren, där för hela året om”.
En förteckning över Johan Ludvig Runebergs produktion med bibliografiska hänvisningar ingår i Suomen kirjallisuus - Finlands författare 1809-1916 . Helsingfors 1993.
text: Benita Ahlnäs
Källförteckning:
Castrén, Gunnar: Johan Ludvig Runeberg. Stockholm 1950
Hirn, Yrjö: Runebergskulten. Helsingfors 1935
Mårtenson, Gunnar: Fru Astenii värdshus. Helsingfors 1942
Nyberg, Folke: Borgå Gymnasium. Från Viborg till Borgå 1641-1991. Borgå 1991
Nyström, Lars: Om J.L. Runeberg och andra. Borgå 2002
Rahikainen; Agneta: Johan Ludvig & Fredrika Runeberg. En bildbiografi. Helsingfors 2003
Runeberg, Fredrika: Receptbok. Helsingfors 2003
Strömborg, J.E.: Biografiska anteckningar om Johan Ludvig Runeberg I-IV. Ny upplaga av Karin Allardt. Helsingfors 1928-1929. Supplementband 1860-1877 av Karin Allardt. Helsingfors 1927
Suomen kirjallisuus - Finlands författare 1809-1916. Helsingfors 1993
Jakobstad är Johan Ludvig Runebergs födelsestad. Hans far Lorens Ulrik Runeberg (1772-1828) var sjökapten och skeppsredare och mor Anna Maria Malm (1782-1834). Johan Ludvig var den äldsta bland sex syskon. Familjens ekonomi drabbades hårt då familjefadern förlamades som 49-åring. Johan Ludvig Runeberg tillbringade sina första skolår i “Westmans mors” småbarnsskola för att år 1815 fortsätta skolgången i läroverket i Vasa. Efter skolgången studerade han vid akademin i Åbo men den dåliga ekonomin tvingade honom att bli informator i Saarijärvi. Han fortsatte studierna i Åbo och promoverades till magister år 1827 med grekiska som huvudämne.
Efter Åbo brand 1827 flyttade universitetet från Åbo till Helsingfors. Vid den tiden hade Runeberg blivit bekant med tullförvaltardottern Fredrika Tengström i Pargas där han undervisade ärkebiskopen Jacob Tengströms barnbarn. Ärkebiskopen var Fredrika Tengströms farbror och Johan Ludvig Runebergs fars kusin. Tycke uppstod mellan Fredrika och Johan Ludvig som förlovade sig 1828 efter att förlovningen med “ saarijärvibruden” Maria Nygrén hade brutits. År 1831 stod bröllopet mellan Fredrika Tengström och Johan Ludvig Runeberg. Familjens förstfödda och enda dotter Anna Carolina såg dagens ljus år 1832 . Hon levde endast ett år.
Livet gick vidare i Helsingfors. Det ryktbara Lördagssällskapet bildades där de vittra samtalen utöver litteratur rörde sig kring nationella frågor.
Familjen Runeberg flyttade till en större lägenhet år 1834 som också inhyste Runebergs två ogifta systrar som förestod en småbarnsskola som verkade i hemmet. Ännu en flyttning verkställdes i Helsingfors innan uppbrottet till Borgå 1837.
Det var den 17 maj Fredrika och Johan Ludvig Runeberg flyttade från Helsingfors till Borgå. Bohaget hade sänts med skuta till Borgå. I “schäsen” fanns därför inget egentligt flyttlass vilket var en lycka med tanke på de dåliga väderleksförhållandena. Det berättas att färden varade ända till sena kvällen och man kan förmoda att familjen, till vilken då även hörde småttingarna Ludvig Michael (född 1835) och Lorenzo (född 1836), var utmattade när de äntligen kom fram för att tillbringa första natten i fru Astenii värdshus.
Johan Ludvig Runeberg hade fått en tjänst som lektor i latin och vältalighet vid Borgå Gymnasium som han tillträdde redan följande dag. Familjens första hem i Borgå fanns vid östra sidan av dåvarande Kyrkogatan som numera heter Prästgatan. Hösten 1837 flyttade familjen till en rymligare bostad på Prästgårdsbacken som ägdes av gymnasievaktmästaren Olander. Bostaden var kall och dragig vilket bidrog till att Johan Ludvig Runeberg fick en svår bröstkatarr och Fredrika Runeberg en öronsjukdom som krävde operation ett år senare och troligtvis bidrog till hennes livslånga hörselhandikapp.
Sommaren 1837 vistades familjen Runeberg i Veckjärvi med undantag för onsdagarna då Johan Ludvig Runeberg promenerade till domkapitlet för att i egenskap av nyvald ledamot övervara sammanträdena.
Fredrika Runeberg födde åtta barn av vilka två dog i späd ålder. Barnens namn och födelseår nedtecknades i familjebibeln: Anna Carolina 1832 (död 1833), Ludvig Michael 1835, Lorenzo 1836, Walter Magnus 1838, Johan Wilhelm 1843, Jacob Robert 1846, Edvard Moritz Adolf 1848 (död 1851) och Fredrik Carl 1850.
År 1842 valde Johan Ludvig Runeberg att bli lektor i grekiska istället för latin vid Borgå Gymnasium. Hans veckotimmar varierade mella åtta och tolv vilket gav honom möjlighet till andra uppgifter av vilka vissa som det återkommande rektorskapet vid gymnasiet var obligatoriska. År 1857 beviljades Johan Ludvig Runeberg avsked med full lön. Då hade han hunnit verka några år i den nya skolbyggnaden som invigdes år 1850.
“Runebergs hem” i Borgå är den vedertagna benämningen för gården vid Alexandersgatan som Johan Ludvig Runeberg köpte hösten 1852 av domprosten Daniel Lindh. Här bodde Johan Ludvig Runeberg fram till sin död 1877.
I december 1863 drabbades Johan Ludvig Runeberg av slag (hjärnblödning) under en jaktfärd med sin yngsta son Fredrik som då var 13 år. Sjukdomen gjorde honom nästan helt sängbunden fram till slutet den 6 maj 1877. Allom bekant är hur “den krävande patienten” sköttes utöver professionell hjälp av hemmafolket inte minst hustrun Fredrika och trotjänarinnan Maria Degerth, som har fått sin sista viloplats på Näsebacken i Borgå intill Johan Ludvig och Fredrika Runebergs grav.
Vårt land
På senaste tid har det diskuterats huruvida Vårt land fortsättningsvis skall vara landets nationalsång till förmån för Finlandia. Första handskrivna manuskriptet till Vårt land med Johan Ludvig Runebergs finstilta piktur daterat 1846 finns i Svenska litteratursällskapets arkiv i Helsingfors. Den 13 maj 1848 uppfördes Fredrik Pacius tonsättning av Johan Ludvig Runebergs dikt Vårt land i Helsingfors. År 1889 hade Paavo Cajander översatt texten till finska. Därmed kunde Vårt land utses till Finlands nationalsång.
Författardebut 1830
Johan Ludvig Runeberg debuterade på eget förlag 1830 med Dikter. Mottot “Vad mer, om än din levnads dröm..” är hämtat ur dikten Svanen. Två månader senare utkom hans docenturdisputation om Euripides tragedi Medea jämförd med Senecas Medea. Ett år senare skrev han Graven i Perho ”under feberyrsel” enligt Fredrika Runeberg. Dikten belönades med Svenska akademins mindre guldmedalj. År 1832 utkom Elgskyttarne. Hans andra diktsamling innehållande lyriska dikter utkom 1833. Största delen av dem hade tidigare publicerats i Helsingfors Morgonblad. I samma tidning hade även hans lustspel Friaren från landet ingått som utgavs i bokform 1834. År 1836 utkom Hanna, en dikt i tre sånger. Impulsen hade han fått då han sett en ung flicka vid en vävstol. Med denna diktcykel vann han allmänhetens stora gunst.
Julkvällen, som är en dikt i tre sånger utkom 1841. Samma år utkom Nadeschda.
Den tredje diktsamlingen utkom år 1843 i Borgå med en utgåva Nya dikter tryckt samma år i Stockholm.
År 1844 utkom den episka dikten Kung Fjalar. Stommen är den gamla grekiska hybristanken om att den som tävlar med gudarna kommer att störtas i fasans djup. Dikten har ansetts som det mest personliga i Johan Ludvig Runebergs produktion.
Det sägs att Johan Ludvig Runeberg hade gått vägen som leder från titaniskt trots till mänsklig ödmjukhet vid tiden för fullbordandet av Fänrik Ståls sägner 1848-1860 som handlar om kriget 1808-1809. Inledningsdikten är Vårt land.
År 1853 blev Johan Ludvig Runeberg medlem av psalmbokskommittén resulterande i hans år 1857 utgivna Förslag till svensk psalmbok för Finland.
År 1863 utkom Kungarne på Salamis två dagar innan den förödande hjärnblödningen slog till som ledde till högersidig förlamning och talsvårigheter.
Det förmodligen sista Johan Ludvig Runeberg skrev var en parabel om liljekonvaljen - 1875 - som sedermera blev Finlands nationalblomma:” En gång drömde jag att jag var i himlen. Där såg jag alla, kände doften av alla blommor som voro mig kära förr. Men de jordiska blommorna voro mot de himmelska, som om de vuxit i månsken i stället för solljus. Liljekonvaljen ensam var sig lik, både i himlen och på jorden. Samma oskuldsfärg, samma vällukt där uppe som här nere, men här blott för några dagar om våren, där för hela året om”.
En förteckning över Johan Ludvig Runebergs produktion med bibliografiska hänvisningar ingår i Suomen kirjallisuus - Finlands författare 1809-1916 . Helsingfors 1993.
text: Benita Ahlnäs
Källförteckning:
Castrén, Gunnar: Johan Ludvig Runeberg. Stockholm 1950
Hirn, Yrjö: Runebergskulten. Helsingfors 1935
Mårtenson, Gunnar: Fru Astenii värdshus. Helsingfors 1942
Nyberg, Folke: Borgå Gymnasium. Från Viborg till Borgå 1641-1991. Borgå 1991
Nyström, Lars: Om J.L. Runeberg och andra. Borgå 2002
Rahikainen; Agneta: Johan Ludvig & Fredrika Runeberg. En bildbiografi. Helsingfors 2003
Runeberg, Fredrika: Receptbok. Helsingfors 2003
Strömborg, J.E.: Biografiska anteckningar om Johan Ludvig Runeberg I-IV. Ny upplaga av Karin Allardt. Helsingfors 1928-1929. Supplementband 1860-1877 av Karin Allardt. Helsingfors 1927
Suomen kirjallisuus - Finlands författare 1809-1916. Helsingfors 1993
Litterära videoklipp
Källor och hänvisningar
Blomqvist, Agneta och Lars Erik: Vem är vem i svensk litteratur (Prisma, 1999)
Ekman, Michel: Kaos, ordning, kaos. Människan i naturen och naturen i människan hos J. L. Runeberg (Schildts, 2004)
Finlands svenska litteratur 2 (Bonniers, 1969)
Finlands svenska litteraturhistoria 1−2 (Svenska litteratursällskapet, 1999, 2000)
Hägg, Göran: Den svenska litteraturen (Wahlström & Widstrand, 1996)
Klinge, Matti: Den politiske Runeberg (Söderströms, 2004)
Klinge, Matti: Runebergs två fosterland (Söderströms, 1984)
Knapas, Rainer, Idyll och hjältemod. J. L. Runeberg i bokkonsten (Svenska litteratursällskapet, 2004)
Laitinen, Kai: Finlands litteratur (Söderströms, 1988)
Litteraturens historia i Sverige (Norstedts, 1987)
Lönnroth, Lars & Delblanc, Sven: Den svenska litteraturen 2 (Bonniers, 1999)
Nyström, Lars: Om J.L. Runeberg och andra (Borgå, 2002)
Rahikainen, Agneta: Johan Ludvig & Fredrika Runeberg. En bildbiografi (Svenska litteratursällskapet, 2003)
Sarelin, Birgitta (red.): Runeberg i psalmboken (Åbo Akademis förlag, 2003)
Suomen kirjailijat / Finlands författare 1809−1916 (Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, 1993)
Svenska författare genom tiderna (Almqvist & Wicksell, 1998)
Uppslagsverket Finland 4 (Schildts, 2006)
Viljanen, Lauri: Runeberg och hans diktning, 1−2 (Schildts, 1947, 1969)
Wrede, Johan: Jag såg ett folk. Runeberg, Fänrik Stål och nationen (Söderström, 1988)
Wrede, Johan: Världen enligt Runeberg. En biografisk och idéhistorisk studie (Svenska litteratursällskapet, 2005)
Castrén, Gunnar: Johan Ludvig Runeberg (Natur och kultur, 1950)
Estlander, C.G.: Skrifter 1. Uppsatser om Johan Ludvig Runeberg (Svenska litteratursällskapet, 1914)
Gagner, Marie Louise: Svenska författare, deras liv och verksamhet 2 (Stockholm, 1917)
Hedvall, Ruth: Johan Ludvig Runeberg och hans diktning (Söderströms, 1931)
Hedvall, Ruth: Runebergs poetiska stil (Svenska litteratursällskapet, 1915)
Heikel, Ivar A.: Johan Ludvig Runeberg, hans liv och hans diktning 1−2 (Stockholm, 1926)
Hirn, Marta: Runeberg i bild (Svenska litteratursällskapet, 1954)
Hirn, Yrjö: Runebergsgestalten, strödda studier (Schildts, 1942)
Hirn, Yrjö: Runebergskulten (Svenska litteratursällskapet, 1935)
Hirn, Yrjö och Marta: Runeberg och hans värld (Stockholm, 1937)
Rancken, I. Oskar J. & Dietrichson, L.: Johan Ludvig Runeberg och Fänrik Ståls sägner (Stockholm, 1864)
Runeberg, Fredrika: Anteckningar om Runeberg. Min pennas saga. Utg. Karin Allardt Ekelund (Svenska litteratursällskapet, 1946)
Sarlin, A.J.: Johan Ludvig Runeberg, hans lif och verksamhet (Svenska folkskolans vänner, 1904)
Strömborg, J.E.: Biografiska anteckningar om Johan Ludvig Runeberg 1−3. Ny upplaga, utg. Karin Allardt (Svenska litteratursällskapet, 1928−1931)
Söderhjelm, Werner: Johan Ludvig Runeberg, hans lif och hans diktning 1−2 (Svenska litteratursällskapet, 1904−1906)
Tideström, Gunnar: Runeberg som estetiker (Helsingfors, 1941)
Vest, Eliel: Johan Ludvig Runeberg. En biografisk teckning (Edlund, 1902)