Katajavuori, Riina

Musikintresset var i ungdomen nästan lika intensivt, ibland t.o.m. intensivare än litteraturintresset. Allt började med Lena Zavaroni och Elvis Presley. Via Eddie Cochran och Gene Vincent var det naturligt att börja lyssna till Dave Lindholm, Black Sabbath och Led Zeppelin. I Oriveden opisto blev det Patti Smith, Kitaro och Joni Mitchell. Senare entusiasmerades jag av barockmusik, Purcell och Monteverdi.
I ungdomen intresserade film mig mycket: som barn tittade vi på alla inhemska filmer på TV, likaså på Angelique-filmerna. Jag klistrade in i min dagbok Markku Tuulios recensioner i tidningen Katso. I min ungdom gick jag flitigt på film-arkivet och senare verkade jag i tio år som filmkritiker på Yles text.tv. Nuförtiden är jag bottenlöst uttråkad av film och går mycket hellre på teater.
En fiktiv person jag kunde identifiera mig med? Naturligt vis Scarlett O'Hara i romanen Borta med vinden. En skrupelfri, seg kvinna som ingen eller ingenting kan kuva. Även Rogozin i Idioten stod mig nära.
En imponerande plats i världen är S:t Petersburg. I hemlandet älskar jag det långsamt snurrande mersumärket på bilhusets tak i Kampen. Jag iakttog det som barn från fönstret i mina farföräldrars bostad.
En fascinerande person hittar man på länken:Valentina Tereshkova:http:www.gale.comfreresrcwomenhsttereshkv.htm, den första kvinnan i rymden. Jag såg den kvinnliga kosmonauten livslevande i Moskva i december 1997. Hon var en rund tant i mörk promenaddräkt. Jag tog ett foto av henne. Även annars är sovjettiden fascinerande, kvävande och pervers.
Vad som irriterar mig? Snabbhet, effektivitet, informationsflödet, tvånget att finnas till hands. Hennes & Mauritz' bikinireklam varje vår. Den formar växande flickors jag-bild i fel riktning.