Alm, Outi
Laddning av bildfilen
Photograph information
Carelica-kotiseutukirjailijat
Biografiska uppgifter
föräldrar Liisa och Eero Sahala
student 1982 Imatrankosken lukio
sjukskötare 1986 Helsingin Diakoniaopisto
Tankar kring mitt författarskap
”Jag har läst böcker i hela mitt liv och som liten fascinerades jag av de nya och fantastiska världar som öppnade sig inför mina ögon. Jag var inte ens tio år gammal när jag började skriva dagbok. Trots att jag inte skrev regelbundet försökte jag i alla fall gestalta livets sorger och glädjeämnen för mig själv. Skrivandet har alltid varit viktigt för mig, ibland till och med njutningsfullt. Trots det har det funnits tider i mitt liv då jag inte har skrivit. I synnerhet i ungdomen var jag mer upptagen av att uppleva och handla än av att skriva. Förmodligen måste jag genomgå en mognadsprocess innan skrivandet för mig kunde bli ett medvetet val. Jag ville förändra mitt liv och sökte mig till skrivarkursen vid Porvoon kansalaisopisto. Där stannade jag i tre år. Och jag förstod att ifall jag inte ens hade prövat på att skriva en bok skulle jag komma att ångra det på min dödsbädd. Jag försöker skildra livserfarenheter, som inte tillhör de så kallade normala samtalsämnena. Sådant som var och en av oss går och bär på, men som vi försöker glömma genom att gömma dem bakom allehanda skyddsmurar. Till min stilart hör också svart humor och ironi.”
Tankar kring min hembygd
”Trots att jag alltid har levat i en stad har naturen blivit allt viktigare för mig. Jag tycker om att följa med naturens kretslopp i växter och djur. Det här avspeglar sig också delvis i mina texter. Finns det någonting mera rofyllt än vårgrönska under en blå himmel. Samma lugn och frid kan jag finna en vinterdag i skogen eller en sommardag på stranden lyssnande till vågornas skvalp mot strandstenarna.
Begreppet ”östnyländsk” låter abstrakt i mina öron och säger mig egentligen ingenting. Som nyinflyttad borgåbo upplevde jag ett utanförskap, eftersom jag inte kände någon annan än min familj när vi flyttade hit 1992. Jag har hört talas om att Borgå är en kulturstad, och det hoppas jag verkligen, men jag är inte helt övertygad.
Småningom har jag rotat mig i den här stan, framförallt tack vare vänner och fritidsintressen. Jag kan röra mig i Borgå utan att gå vilse, jag vet var de trevliga kaféerna och de sköna simstränderna finns. Jag har letat mig fram till de finaste skidspåren och känt Äggskärs sommarvarma klippor mot mina fotsulor. Mer än så behövs väl inte för att man ska känna sig hemma?”
/Källa: Östra Nylands hembygdsförfattare
student 1982 Imatrankosken lukio
sjukskötare 1986 Helsingin Diakoniaopisto
Tankar kring mitt författarskap
”Jag har läst böcker i hela mitt liv och som liten fascinerades jag av de nya och fantastiska världar som öppnade sig inför mina ögon. Jag var inte ens tio år gammal när jag började skriva dagbok. Trots att jag inte skrev regelbundet försökte jag i alla fall gestalta livets sorger och glädjeämnen för mig själv. Skrivandet har alltid varit viktigt för mig, ibland till och med njutningsfullt. Trots det har det funnits tider i mitt liv då jag inte har skrivit. I synnerhet i ungdomen var jag mer upptagen av att uppleva och handla än av att skriva. Förmodligen måste jag genomgå en mognadsprocess innan skrivandet för mig kunde bli ett medvetet val. Jag ville förändra mitt liv och sökte mig till skrivarkursen vid Porvoon kansalaisopisto. Där stannade jag i tre år. Och jag förstod att ifall jag inte ens hade prövat på att skriva en bok skulle jag komma att ångra det på min dödsbädd. Jag försöker skildra livserfarenheter, som inte tillhör de så kallade normala samtalsämnena. Sådant som var och en av oss går och bär på, men som vi försöker glömma genom att gömma dem bakom allehanda skyddsmurar. Till min stilart hör också svart humor och ironi.”
Tankar kring min hembygd
”Trots att jag alltid har levat i en stad har naturen blivit allt viktigare för mig. Jag tycker om att följa med naturens kretslopp i växter och djur. Det här avspeglar sig också delvis i mina texter. Finns det någonting mera rofyllt än vårgrönska under en blå himmel. Samma lugn och frid kan jag finna en vinterdag i skogen eller en sommardag på stranden lyssnande till vågornas skvalp mot strandstenarna.
Begreppet ”östnyländsk” låter abstrakt i mina öron och säger mig egentligen ingenting. Som nyinflyttad borgåbo upplevde jag ett utanförskap, eftersom jag inte kände någon annan än min familj när vi flyttade hit 1992. Jag har hört talas om att Borgå är en kulturstad, och det hoppas jag verkligen, men jag är inte helt övertygad.
Småningom har jag rotat mig i den här stan, framförallt tack vare vänner och fritidsintressen. Jag kan röra mig i Borgå utan att gå vilse, jag vet var de trevliga kaféerna och de sköna simstränderna finns. Jag har letat mig fram till de finaste skidspåren och känt Äggskärs sommarvarma klippor mot mina fotsulor. Mer än så behövs väl inte för att man ska känna sig hemma?”
/Källa: Östra Nylands hembygdsförfattare