Hyry, Antti
Laddning av bildfilen
Photograph information
© Jouni Harala / Otava
Biografiska uppgifter
Studier: diplomingenjör 1958
Priser: Statens litteraturpris 1963, 1966, 1969, 1976, 1987
Aleksis Kivi- priset 1978
Kyrkans litteraturpris 1980
Finlands författarförbunds pris 2002
Atrium Cultori-priset 2003
Eino Leino-priset 2005
Priser: Statens litteraturpris 1963, 1966, 1969, 1976, 1987
Aleksis Kivi- priset 1978
Kyrkans litteraturpris 1980
Finlands författarförbunds pris 2002
Atrium Cultori-priset 2003
Eino Leino-priset 2005
Textutdrag
Lampskärmen var sönder. Den böjda konen, mattgrön ovanpå, undertill mjölkvit, var sned där den hängde i sin ställning av gammal gul mässingsplåt, inuti isolerad med vita porslinsdelar. Stommen härstammade från en gammal riven universitetsbyggnad vid Sjötullsgatan. För ett par år sen hade skärmens nedre kant bildat en hel oval, och någon hade när den städade råkat slå till den med ett kvastskaft och en tredjedel hade ramlat ner på golvet och gått så illa sönder, att det inte ens gick att klistra ihop.
Varifrån får jag en ny, tänkte han. Men en ny är nånting annat än den gamla.
Han gick längs den mörka våta gatan, vände åt höger, öppnade en dörr, steg ett par trappor ner, stod i butiken och gick långsamt åt vänster och undvek att slå huvudet i de tätt hängande lamporna.
"Uraffårer har många ur och lampaffårer många lampor", sa han för sig själv. På en hylla upptäckte han skärmar till fotogenlampor. En man kom fram bakom disken och ställde sej framför honom och frågade värdigt:
- Vad får det lov att vara.
- De där skomakarlampskärmarna av glas. Får man köpa dem skilt för sej?
- Javisst.
- Vad kostar de här gröna?
Ett ögonblick så ska jag se efter, sa mannen, gick bakom disken och tittade i en katalog invid en pelare.
- Hundraåtti.
De är då dyra. Jag kom egentligen för att se om de har gått ner i pris. Jag måste tänka på saken. Tack så mycket.
Han gick upp ett par trappsteg, öppnade dörren och vandrade gatan fram. Det gick illa, det var en värdig karl, liksom en skrothandlare. Men som man sa förr, det finns inget så litet rör att det inte finns ett hål i mitten.
Ur novellet "Lampan" i samling "Berättelse" ("Kertomus", 1986)
Översättning av Bo Carpelan
Han gick längs den mörka våta gatan, vände åt höger, öppnade en dörr, steg ett par trappor ner, stod i butiken och gick långsamt åt vänster och undvek att slå huvudet i de tätt hängande lamporna.
"Uraffårer har många ur och lampaffårer många lampor", sa han för sig själv. På en hylla upptäckte han skärmar till fotogenlampor. En man kom fram bakom disken och ställde sej framför honom och frågade värdigt:
- Vad får det lov att vara.
- De där skomakarlampskärmarna av glas. Får man köpa dem skilt för sej?
- Javisst.
- Vad kostar de här gröna?
Ett ögonblick så ska jag se efter, sa mannen, gick bakom disken och tittade i en katalog invid en pelare.
- Hundraåtti.
De är då dyra. Jag kom egentligen för att se om de har gått ner i pris. Jag måste tänka på saken. Tack så mycket.
Han gick upp ett par trappsteg, öppnade dörren och vandrade gatan fram. Det gick illa, det var en värdig karl, liksom en skrothandlare. Men som man sa förr, det finns inget så litet rör att det inte finns ett hål i mitten.
Ur novellet "Lampan" i samling "Berättelse" ("Kertomus", 1986)
Översättning av Bo Carpelan