Bokens titel. Om boken utkommit under olika titlar, visas här den första titeln.
Inkräktaren
Samtida recension
Läs en samtida recension ur Resonerande bokkatalogen. Obs! Recensionerna kan innehålla spoilers, dvs. information som avslöjar intrigen.
Typ
romaner
Klicka här om du vill veta mer om författaren och om författarens övriga verk.
Olika pärmbilder visas stora om du pekar eller klickar på den lilla bilden.
Beskrivning
Romanens huvudperson, Foma Fomitj, är en skapelse av överlägsen psykologisk fantasi. Foma, snyltgästen och inkräktaren, som upphäver sig till tyrann över sin omgivning och då man vill köra honom på porten spelar den förfördelade gästens roll, är en gestalt, så levande som endast den store ryske diktaren förmår det. I grund och botten är det människan i sin förnedring som Dostojevskij i denna roman - liksom i sina senare verk - skildrar, här med satirisk accent. De dramatiska uppträdena präglas av en utomordentlig intensitet och rörlighet. Den belysning, som här kastas över mänsklig narraktighet, är i sin skärpa obarmhärtig, och de konflikter och passioner, som romanen behandlar, ha ständig aktualitet.
(Baksidestext, Schildts 1936)
”Här går de till som i ett dårhus”, säger en av huvudpersonerna i denna bok, och Människorna på godset Stepantjikovo är mycket riktigt något för Dostojevskijs så ovanligt som en humoristisk roman, på gränsen till spex. Boken hör till Dostojevskijs betydande verk och är med sin satiriska stil och absurda handling förbluffande modern. Bland människorna på godset möter läsaren många typiska Dostojevskijfigurer: den alltigenom egoistiske och njutningslystne despoten, den utnyttjade, allt förlåtande dåren, den hycklande parasiten, den cyniske, ständigt bugande kammartjänaren. Tillsammans bildar de ett sällsamt galleri; men bakom den drastiska komiken förnimmer man hela tiden Dostojevskijs visdom och medkänsla: ”Även i den fallna varelsen kan de högsta mänskliga känslor finnas bevarade. Opejlbart är det mänskliga själsdjupet.”
(Baksidestext, Prisma 1967)
(Baksidestext, Schildts 1936)
”Här går de till som i ett dårhus”, säger en av huvudpersonerna i denna bok, och Människorna på godset Stepantjikovo är mycket riktigt något för Dostojevskijs så ovanligt som en humoristisk roman, på gränsen till spex. Boken hör till Dostojevskijs betydande verk och är med sin satiriska stil och absurda handling förbluffande modern. Bland människorna på godset möter läsaren många typiska Dostojevskijfigurer: den alltigenom egoistiske och njutningslystne despoten, den utnyttjade, allt förlåtande dåren, den hycklande parasiten, den cyniske, ständigt bugande kammartjänaren. Tillsammans bildar de ett sällsamt galleri; men bakom den drastiska komiken förnimmer man hela tiden Dostojevskijs visdom och medkänsla: ”Även i den fallna varelsen kan de högsta mänskliga känslor finnas bevarade. Opejlbart är det mänskliga själsdjupet.”
(Baksidestext, Prisma 1967)
Ämnen och teman
Personer, aktörer
Huvudpersoner
Originalspråk
Textutdrag
När min farbror, översten Jegor Iljitj Rostanjev, hade tagit avsked ur tjänsten, slog han sig ner på godset Stepantjikovo som han hade fått ärva, och blev där snart så hemmastadd som om han hela sitt liv inte hade varit annat än en rotfast godsägare som aldrig varit utanför sina domäner.
Uppgifter om originalutgåvan av verket samt den första översatta utgåvan på svenska och/eller finska. Här visas också uppgifter om eventuella nyöversättningar och ibland även uppgifter om översättningar till andra språk än finska och svenska.
utgivningar
Utgivningstid
Sidantal
272
Förlag
Språk
Översättare
Namn
Undertitel
roman
Utgivningstid
Sidantal
325