Och dagen varar längre än ett sekel

Det krävdes stort tålamod för att få något byte i de uttorkade ravinerna och de kala sänkorna. En rävhona, hungrig efter möss, nosade i de förvirrande, oroliga spåren efter någon krävande liten varelse, än försökte hon febrilt rota i en jordekorres håla, än väntade hon på att en liten springråtta som hållit sig gömd i en gammal regnfåra till slut skulle hoppa fram så att hon fick kväva den i ett nafs, sakta och obevekligt kom hon från sitt fjärran gömställe allt närmare fram mot järnvägen, fram mot den allt mörkare, jämna, raka, på en gång lockande och skrämmande banvallen över stäppen, där tågen slamrade förbi, fram och tillbaka, tågen som fick jorden runtomkring att darra och som i röken och oset efter sig spred en stark, irriterande doft i vinden ut över marken.