Bokens titel. Om boken utkommit under olika titlar, visas här den första titeln.
Porten kallas trång
Samtida recension
Läs en samtida recension ur Resonerande bokkatalogen. Obs! Recensionerna kan innehålla spoilers, dvs. information som avslöjar intrigen.
Typ
romaner
Klicka här om du vill veta mer om författaren och om författarens övriga verk.
Olika pärmbilder visas stora om du pekar eller klickar på den lilla bilden.
Beskrivning
I Jan Fridegårds nya roman - som kommer att räknas bland hans förnämsta verk - återfinns alla de egenskaper som gör hans berättarkonst så sällsynt levande: den rejäla människokunskapen, den drastiska humorn, den barskt ömma medkänslan med de oförskyllt eller självförvållat olyckliga.
Fridegård har här återvänt till den miljö som han känner sedan barndomen: den uppländska bygden med soldattorp och backstugor, med karlfolk och kärringar, som inte är karikerade buskteatertyper, utan levande människor. Och den handling som här utspinner sig kring moral och rättvisa belyser osentimentalt och rättframt en för alla väsentlig angelägenhet: hur man bör leva samman med sina medmänniskor.
(Baksidestext, Schildts 1952)
Porten kallas trång är en roman av Jan Fridegård. Boken börjar med att Lovisa vaknar och upptäcker att maken sedan 50 ar, Johan, ligger död bredvid henne. De hyr tillsammans ett torp med lite jord, en ko, en gris och några höns. Nu tvingas Lovisa buda barnen samt förbereda begravning och för flytt till fattighus. Men på kvällen uppenbarar sig den döde maken i kammaren, pekande på en hylla. Änkan blir förskrackt, flyr till grannarna som föreslår att han kanske gömt pengar som han nu ville visa på. De letar utan att hitta något.
Stuga och bohag ska ut på aktion och folk från socknen samlas i jakt på fynd. Bland dem en unga arbetare med hustru och barn som förgäves sökt låna pengar for att köpa stugan och bli sin egen. Arbetaren skrotar runt och kollar på grejorna i stugan, han ser gummans gamla bibel öppnar den for att se om han kan läsa gammalsvenskan och ut ramlar 800kr. Nog for att ropa in både hus o ko. Vad ska han göra? Ingen har sett honom, ska han tala om allt för änkan, ska han föreslå att hon bor kvar och familjen flyttar in eller ska han bara ta pengarna. Han våndas, flyr till skogs, tar en sup, återvänder och ropar in stugan..
Gumman vet ingenting och flyttar in i fattigstugan, saknar gården men känner sig lugn. För arbetaren och hans fru följer en sommar av oro, ängslan och bråk. En natt hör den äldsta dottern hur modern (skenheligt) anklagar fadern för att ha stulit huset. Hon berättar det för en kamrat i skolan och ryktet kommer ut i byggden. Situationen blir bara värre. För att tacka ryggen skriver paret en, tror de, lotsas skuldsedel till kvinnans bror men det lugnar bara tillfälligt. En natt drömmer änkan om pengar i bibeln, hon kollar i den och ser att den avlidne mannen antecknat sedlarnas serienummer. Hon har hört ryktena och beger sig till torpet för att reda ut det hela med den nya ägaren. Den nya ägaren erkänner under bevisningen och ser allt som förlorat, nästa dag ska änkan gå till länsman.
På vägen till länsman träffas den nya ägaren och änkan igen. Ägaren tanker att han lika gärna kan följa med direkt så slipper det bli ett gripande och spektakel. De sitter tillsammans och väntar på att länsman ska öppna för dagen samtidigt resonerar de lågmalt. Änkan funderar, hon tänker att det är ju synd om barn o familj att bli utslängda och få far i fängelse. Men hon har ju rätt till sitt torp! Hon tänker att hon ända snart ska dö och att familjen har större änvandning av det, det tänker mannen också. Men samtidigt finns det ju människor som lever ensamma med 10-tales, kanske 50-tals rum! Änkan bestämmer att hon inte vill skicka familjen i olycka, säger till mannen att han kan vara lugn och ger honom bevisningen. Länsmans rättvisa är ändå en jävla rättvisa att sträva efter..
Det ar en fin bok om människor och medmänniskor, rättvisa (eller angrepp på Rättvisa), snikenhet, generositet, vardagsmissar och isolering.
Källa: Polkagriswiki (Fridegård, Jan: Porten kallas trång)
(Baksidestext, Schildts 1952)
Porten kallas trång är en roman av Jan Fridegård. Boken börjar med att Lovisa vaknar och upptäcker att maken sedan 50 ar, Johan, ligger död bredvid henne. De hyr tillsammans ett torp med lite jord, en ko, en gris och några höns. Nu tvingas Lovisa buda barnen samt förbereda begravning och för flytt till fattighus. Men på kvällen uppenbarar sig den döde maken i kammaren, pekande på en hylla. Änkan blir förskrackt, flyr till grannarna som föreslår att han kanske gömt pengar som han nu ville visa på. De letar utan att hitta något.
Stuga och bohag ska ut på aktion och folk från socknen samlas i jakt på fynd. Bland dem en unga arbetare med hustru och barn som förgäves sökt låna pengar for att köpa stugan och bli sin egen. Arbetaren skrotar runt och kollar på grejorna i stugan, han ser gummans gamla bibel öppnar den for att se om han kan läsa gammalsvenskan och ut ramlar 800kr. Nog for att ropa in både hus o ko. Vad ska han göra? Ingen har sett honom, ska han tala om allt för änkan, ska han föreslå att hon bor kvar och familjen flyttar in eller ska han bara ta pengarna. Han våndas, flyr till skogs, tar en sup, återvänder och ropar in stugan..
Gumman vet ingenting och flyttar in i fattigstugan, saknar gården men känner sig lugn. För arbetaren och hans fru följer en sommar av oro, ängslan och bråk. En natt hör den äldsta dottern hur modern (skenheligt) anklagar fadern för att ha stulit huset. Hon berättar det för en kamrat i skolan och ryktet kommer ut i byggden. Situationen blir bara värre. För att tacka ryggen skriver paret en, tror de, lotsas skuldsedel till kvinnans bror men det lugnar bara tillfälligt. En natt drömmer änkan om pengar i bibeln, hon kollar i den och ser att den avlidne mannen antecknat sedlarnas serienummer. Hon har hört ryktena och beger sig till torpet för att reda ut det hela med den nya ägaren. Den nya ägaren erkänner under bevisningen och ser allt som förlorat, nästa dag ska änkan gå till länsman.
På vägen till länsman träffas den nya ägaren och änkan igen. Ägaren tanker att han lika gärna kan följa med direkt så slipper det bli ett gripande och spektakel. De sitter tillsammans och väntar på att länsman ska öppna för dagen samtidigt resonerar de lågmalt. Änkan funderar, hon tänker att det är ju synd om barn o familj att bli utslängda och få far i fängelse. Men hon har ju rätt till sitt torp! Hon tänker att hon ända snart ska dö och att familjen har större änvandning av det, det tänker mannen också. Men samtidigt finns det ju människor som lever ensamma med 10-tales, kanske 50-tals rum! Änkan bestämmer att hon inte vill skicka familjen i olycka, säger till mannen att han kan vara lugn och ger honom bevisningen. Länsmans rättvisa är ändå en jävla rättvisa att sträva efter..
Det ar en fin bok om människor och medmänniskor, rättvisa (eller angrepp på Rättvisa), snikenhet, generositet, vardagsmissar och isolering.
Källa: Polkagriswiki (Fridegård, Jan: Porten kallas trång)
Ämnen och teman
Personer, aktörer
Konkreta platser för händelserna
Ämnesordskedjor
Originalspråk
Textutdrag
I halvsömnen uppfattade gumman att gubben steg upp och när hon höjde nacken från kudden såg hon hans gestalt avteckna sig svart mot fönstret. Det var ännu alldeles skumt i stugköket, men den första gryningen utanför lät henne ana att det var mot morgonen. Den sade också något om att det led mot våren. Hösten hade en annan gryning och en tyngre ton i vindsuset som strök utmed timmerväggens gavel.
Innan hon somnade in igen hörde hon att gubben hittat plåthinkens botten med sin stråle. Det sista hon tänkte på var att ju äldre och klenare han blev, desto längre tid stod han vid hinken. Skvalandet avtog, kom igen, han gäspade, gungade på benen, en golvtilja knarrade till och så kom han till sist tillbaka och lade sig. Trädde ben och fötter under lapptäcket, hårda av ålder och kalla av golvdraget.
Innan hon somnade in igen hörde hon att gubben hittat plåthinkens botten med sin stråle. Det sista hon tänkte på var att ju äldre och klenare han blev, desto längre tid stod han vid hinken. Skvalandet avtog, kom igen, han gäspade, gungade på benen, en golvtilja knarrade till och så kom han till sist tillbaka och lade sig. Trädde ben och fötter under lapptäcket, hårda av ålder och kalla av golvdraget.
Uppgifter om originalutgåvan av verket samt den första översatta utgåvan på svenska och/eller finska. Här visas också uppgifter om eventuella nyöversättningar och ibland även uppgifter om översättningar till andra språk än finska och svenska.