Biskopsstickan

Santeri Tiura, en fattig och blind änkas ende son, sades vara den, som läste bäst innantill av förstadens alla pojkar. Och det fanns de som påstod, att det inte ens bland herrskapspojkarna i stan fanns bättre läskarl. Han kunde långkatekesen från pärm till pärm och han läste felfritt ur vilken bok som helst, när andra pojkar i hans ålder ännu stavade i sina A. B. C.-böcker. Man kallade honom biskopen, och det var ett hedersnamn.