Taras Bulba

Huvudpersonen i romanen, Taras Bulba, har två söner, Ostap och Andrij, som återvänder från sina studier i Kiev. Snart utbryter kosackernas uppror mot polackerna och Andrij försvinner. Det Taras inte vet är att Andrij har gått över i polsk tjänst. I ett slag vid Dubno lockar han ut Andrij i ett skogsbryn under förevändning att han vill prata med honom och där dödar han sin son.

Den andra sonen, Ostap, hamnar i fångenskap, medan den sårade Taras förs till kosackernas näste i Zaporozjje Setj. Efter tillfrisknandet ber Taras en jude vid namn Jankel att i hemlighet föra honom till Warszawa för att där försöka köpa sin son fri från fångenskap. Taras bevittnar tortyren av Ostap på stadstorget, varpå han jagas och försvinner från staden.

Taras återkommer med sitt regemente, som ingår i en större kosackarmé på 120 000 soldater. T.o.m. kosackerna själva lägger märke till Taras stora hämndlystnad. Den besegrade polske hetmanen Nikolaj Potocki (Mikolaj Potocki) lovar att inte gå emot kosackerna i framtiden och en fred sluts mellan parterna. Dock vill inte Taras veta av någon sådan fred och för iväg sitt regemente. Han rider runt i Polen och fortsätter hämnas sin döde son.

Fem regementen under ledning av Potocki hinner till slut upp Taras kosacker som hade slagit sig till vila i en fästning nära floden Dnjestr. Slaget varar i fyra dagar. Några kosacker undkommer men Taras blir tillfångatagen. Polackerna binder fast honom med järnkedjor vid en ek, spikar fast hans händer i trädet och sätter upp en brasa under honom. I sin sista stund hinner den gamle hetmanen ropa till sina kamrater att dessa borde fly på sina båtar. Han tänker på sina kamrater och på kommande segrar då han själv inte längre kommer att vara med.

(Folket i bild, 1946)

- - -

Väldig, översvallande, full av livsglädje, segeryra och mod rider den fruktade kosackhövdingen Taras Bulba i vild galopp fram över de ändlösa stäppvidderna - en festlig bekantskap, alltid redo till strid, de rättrognas försvarare i 1500-talets förhärjade Ukraina, där brännvinet flödar, glädjen är rusig och bullrande och passionerna lågande.
Nikolaj Gogol (1809-52) är den verklige banbrytaren i rysk litteratur. Det var han som först vågade bryta med den romantiska skolan och företräda en realistisk linje, vilket skulle skänka betydande impulser åt en lång rad av efterföljare, bland. dem Turgenjev, Dostojevskij, Tjechov och Gorkij. Den mustiga berättelsen om Taras Bulba och zaporogkosackernas liv räknas som Gogols största mästerverk vid sidan av den stora romanen Döda själar och den satiriska småstadskomedin Revisorn.

(baksidestext, 1962)