Harmagedon

Romanens huvudperson är en amerikansk officer, Sean O'Sullivan, som förlorat två bröder under kriget och som utses till militärbefälhavare i en ockuperad tysk småstad. Redan tidigt ställs han inför en svår konflikt: hur skall han på ett hederligt och rättvist sätt kunna fullgöra sina plikter utan att låta sig påverkas av sin avsky för nazisterna och sin misstro till tyskarnas vilja att gottgöra vad de förbrutit. När han sedan förflyttas till Berlin blir han mot sin vilja förälskad i en ung tyska, Ernestine, brorsdotter till Ulrich Falkenstein, en av de få tyskar som stod upp mot Hitler, en av de få som överlevde koncentrationslägrens fasor och den man som nu återvänder till Berlin för att leda berlinarna i deras försök att bygga upp en fri demokrati.

Kring dessa grupperar sig en rad personer, var och en med sin egen särpräglade profil. Utrensningsspecialisten kommissarie Azov, mannen som fick i uppdrag att utarbeta planerna för blockaden mot Berling. Hiram Stonebraker, den amerikanske flyggeneralen som genomförde operation "luftbro". Hilde Falkenstein som fann att det återstod endast ett sätt för en kvinna att överleva i ruinernas Berlin. Maurice Duquesne, den arroganta franske officeren, som med cynisk klarsyn ironiserade över amerikanarnas naiva idealismen. Och många, många andra: SS-män och ockupationsofficerare, överlöpare och idealister, som offrade livet för vad de ansåg rätt, män och kvinnor, som alla spelade en roll i det drama, som i ett stegrat crescendo rullas upp i denna mäktiga roman, som blivit en lika stor världssuccé som Leon Uris' tidigare romaner Exodus och Mila 18.

(baksidestext, 1965)